Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talar om att gifva honom något, så icke är det
Connys fel, att Paul icke delat hans pengar. För öfrigt,
hvad skulle min man med dem att göra? Han kunde
ändå icke afstå från att gå land och rike omkring med
sitt positiv: det har blifvit hans natur. När han en tid
hvilat derifrån, längtar han efter sina vandringar, och
hvarfor skulle han icke då fortfara med dera? Vi hafva
ju vår utkomst, äro glada och lyckliga, utan öfverflöd
och utan bekymmer.
Det låg i Hannas ton och utseende något, som
talade om sann förnöjsamhet.
— Men har det aldrig fallit Paul in, att hans
egenskap af positivspelare ger honom en karakter af äf*
ventyrare, och att hans bror möjligen kan hafva obehag
deraf?
— Ack, herr grefve, om han någonsin tänkt något
dylikt, skulle han helt säkert genast upphört med att
sjunga på gatorna; ty högre än sin egen trefnad, mig
och barn, sätter han ömheten till brodern . . . Men hvem
skulle väl kunna misstänka, att positivspelaren och
notarien Wenner äro bröder? Vi säga det ej för någon.
Conny har aldrig, sedan han gick in i hofrätten, kunnat
förmå Paul att besöka sig. Paul brukar säga: uMan
skulle undra, hvad gatsångaren hade att göra hos
hof-rättsnotarien. Det angår icke någon, att vi äro bröder;
det är ju en sak, som vi kunna behålla för oss. “
o •
— Ar ni då säker på, att det ej*fins personer, som
känna till förhållandet och kunna begagna sig deraf
för att skada Wenner? Jag anser honom derjemte vara
en man, som icke förnekar sin bror, huru stora obehag,
han än genom detta erkännande skulle kunna
ådraga sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
