- Project Runeberg -  Positivspelarens son /
317

(1879) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de förbittring emot denne man, af hvilken jag aldrig rönt
annat än den största välvilja. Jag glömde, att han upp«
trädt som min försvarare, då jag såsom barn
misshandlades derför, att jag var mördarens son. Jag glömde,
att hans läppar varit de första, som yttrat något
deltagande öfver mitt olyckliga fädernearf, och jag hade blott
den hågkomsten, att han tillhörde adelns privilegierade
klass. Jag uppstälde paralleler emellan grefven och mig;
jag kunde icke begripa, hvarför han skulle stå framom
mig, och likväl gjorde han det. Hade han bättre
huf-vud, bättre kunskaper och större begrepp om heder och
pligt, än jag? Min egenkärlek svarade beklagligen nej,
och likväl hade han genom sin rang, sina rikedomar och
sina relationer svingat sig upp till den plats, hac
innehade. Om jag hela mitt lif arbetade med det största
nit, ådagalade den största duglighet och gjorde mig känd
för den utmärktaste skicklighet i mitt fack, skulle jag
likväl aldrig komma att bekläda en dylik plats, aldrig
för-värfva mig genom egna meriter den aktning, man helt
obetingadt skänkte hans grefliga rang.

— Har då denne man till sina seder varit så
oförvitlig? tänkte jag. — Nej, han har varit spelare och en
gång ruinerat sig på spel, ehuru han genom arf efter
sina förnäma slägtingar åter blef en rik man. Jag har
aldrig varit spelare, aldrig fört ett utsväfvande lif, och
mig vågar man skymfa, under det man bugar sig för
grefven.

Medan jag så räsonnerade, glömde jag, att samma
spelbord, som en gång uppslukat grefvens förmögenhet,
gjort mig rik. Jag uppsökte blott skuggorna i den mans
lif, hvilken jag var skyldig tacksamhet.

Menniskans egoism är en dålig rådgifvare. Under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:34:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smspositiv/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free