- Project Runeberg -  Positivspelarens son /
319

(1879) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sa. Ilan var god emot underlydande, barmhertig emot
fattiga odi så samvetsgrann, att icke en gång elakheten
kunde anmärka något emot honom. Men det oaktadt
cirkulerade besynnerliga rykten, ehuru man ingenting
bestäm dt kände om hans förflutna lif.

Det gafs blott två menniskor, som i possessionaten
Engberg igenkände den af lagen straffade. Dessa båda
voro min afiidne man och qvinnan Christina Barsk. Den
sistnämda uppbar af min far ett årligt underhåll såsom
betalning för sin tystlåtenhet; den förre fordrade hans
dotters hand såsom det enda pris, hvarför han skulle
tiga.

Då jag återsåg er, hade jag redan geuomlefvat alla
de qval, som dessa upptäckter måste framkalla, och jag
viste, att min faders anseende hvilade i Lagerskogs
händer. Min pligt var att uppoffra mig för att skona min
far. Jag drog icke heller i betänkande att göra det,
och på det att ni skulle lättare glömma mig, var jag
fast besluten att lemna er i okunnighet om, att jag
lydde pligtens röst på bekostnad af hjertats.

Ni lemnade mig. Jag kallade er icke åter; jag dog
icke heller af smärta, ehuru jag tyckte, att jag bort
upphöra att lefva, då ni aflägsnade er. Vi återsågo hvar
andra endast tvenne gånger helt flygtigt under mitt
äk-tenskap. Ett år efter det jag blifvit enka träffades vi.
Ert satt och hela ert uppförande läto mig förmoda, att
ni glömt det tycke, som fäste er vid mig. Men åren
hade ingenting förmått öfver min känsla; den tillhörde
er. Jag hoppades likväl aldrig blifva frestad att säga
er det, aldrig nödsakad att svara er, hvad jag nu måste
göra, nemligen att brottslingens dotter icke kan blifva
den ädle grefve Strålkrans’ makg,.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:34:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smspositiv/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free