Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med rörelse förde jag Gertruds bref till mina
läppar, och hade lipn stått framför mig, skulle jag ha
kastat mig till hennes fötter för att erkänna, att jag
ansåg mig ovärdig så väl hennes kärlek som vänskap.
Annu för tvenne dagar tillbaka var Gertrud i mitt
tycke ett barn, till hvilket jag skådade ned med en viss
öfverlägsenhet, och nu stod hon så högt öfver mig i
ädelmod och själsstorhet, att jag lifligt kände, huru
ringa jag var, i jemförelse med den unga flickan.
Gertrud hade tagit en sådan liämd, att hon stält
sig emellan mig och hvarje annan qvinna; ty hvar i
lifvet skulle jag väl finna denna fullkomliga glömska af
sig sjelf, denna förlåtande kärlek?
Jag skref till svar dessa ord:
“I detta ögonblick står tydligt för min själ, att om
jag egde tvenne lir‘, borde jag använda det ena för att
försoua hvad jag brutit emot Gertrud, och det andra
för att göra mig värd hennes vänskap. Vid Gertruds
fötter är den rätta platsen för
Conny?
^1ndi\a kapitlet.
Mitt besök hos grefven blef ganska förödmjukande.
Jag hade att erkänna en handling, som vittnade om
föga grannlageuhet.
Då jag omtalade, att jag, sedan brefvets försegling
af våda blifvit bruten, läst det, sprang Strålkrans upp,
fattade mig i armen och utropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
