Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att den Högste icke förgäfves låter oss kämpa mot
orättvisa och fördomar, utan att det sker oss sjelfva till
fromma, och jag trodde fastare än någonsin på
sanningens seger.
Mina tankar stannade vid dessa båda qvinnor, som
gripit in i mitt lif. Den ena hade jag älskat, och det
så dåraktigt, att jag varit blind för den andras
upphöjda karakter. Jag tänkte med saknad på Gertrud, och
jag önskade kunna undanrödja de hinder, som reste sig
i vägen för Bertas lycka.
Min tankegång dröjde likväl icke länge vid dessa
föremål, utan riktades snart åter på det, som jag
an-såg vigtigare: mina bemödanden att komma sanningen på
spåren, med afseende på Casper Lodsteins mord.
Just som jag, efter dagens strapatser, beredde mig
att gå till hvila, knackade någon helt sakta på den
yttre dörren. Jag tog ett ljus och gick att öppna.
Framför mig stod en gammal qvinna, med ett ansigte så mörkt
och vildt, att det liknade en furies. Hon var klädd i
en slarfvig kjortel och tröja, och bar på hufvudet en
stor, svart duk, hvarunder framskymtade ett grått,
stri-pigt hår.
.Jag hade icke sett dessa drag sedan barnaåren, och
tiden hade dragit härjande fram öfver dem. Det
oak-tadt igenkände jag svarta Stina.
Hon betraktade mig ett par sekunder och sade
derefter:
— Ar det ni., som vittnat emot Janne?
— Ja, svarade jag, nyfiken att få veta, hvad hon
egentligen ville, och tillade derför: — Men hvad kan
den saken röra er?
— Tala icke så högt, mumlade hon och såg på mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
