Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag bönföll att såsom en tröst få medtaga vissheten om,
att den känsla, hon en gång hyst för mig, icke var död,
utan att hon ännu egde någon gnista af ömhet qvar
för den, hvars hela frid hon tagit.
På Gertruds kinder fans ingen skiftning i rödt,
under det jag öppnade mitt hjerta för henne. Då jag
tystnade, såg hon upp till mig. En tår glänste i ögat, då
hon svarade:
— Conny, Gud har bönhört mig. Jag har bedt
honom om din kärlek . . . jag har icke bedt förgafves, och
jag skall gå bort ifrån dig, lycklig och tacksam,
medförande vissheten att vara älskad af dig. Jag har nu
erhållit den högsta lycka, som lifvet eger att skänka mig.
Mitt hjerta skall intill sitt sista slag klappa endast
för dig.
Hon räckte mig sina båda händer. Jag fattade dem
med häftighet; men i samma Ögonblick, jag förde dem
till mina läppar, hördes steg, och en betjent framträdde,
sägande:
— Iläradshöfding Liedgreu ankom just nu.
Gertrud och jag reste oss hastigt. Vi vexlade en
blick. Gertrud räckte mig ännu en gång handen,
hviskande :
— Farväl, älskade!
—- För evigt, tillade jag och tryckte krampaktigt
hennes hand.
Några minuter derefter kastade jag mig på min häst
och red bort, bort ifrån henne, som jag älskade och
beslutat att aldrig mera återse.
Hemkommen till min boning, inneslöt jag mig i mitt
arbetsrum, der jag tillbragte några så bittra timmar, att
jag svårligen kan tänka mig några bittrare»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
