Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1910 / 102 (1910-1935) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om roffåglar, som äro värda skydd. Af Einar Lönnberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

O. Halldin fot. KUNGSÖRN. Efter fotografi taget på Skansen.

på Londons gator, att främlingar, som kommo dit, föllo i förvåning
däröfver. Ännu i början af 1800-talet ansågos »gladorna, som sväfva
stolt i alltjämt upprepade kretsar, skriande högljudt», höra till de
mest karakteristiska dragen i det engelska landtskapet. Jaktvårdare och
fjäderfäodlare ha emellertid i missriktadt nit lyckats så godt som göra
slut på dessa fåglar, så att nu endast ett fåtal glador finnes kvar i
Skottland och Wales. Förut hade gladorna till och med åtnjutit ett
visst skydd på vissa håll, emedan de erbjödo den allra finaste sporten
under falkjakt. Ty få voro de falkar äfven af ädlaste slag, som
i flygkonst kunde öfverträffa gladan, då hon sträfvade mot höjden.
Den egentliga stora falkjakten tog slut i England ungefär med utgången
af 1700-talet, äfven om än i dag en eller annan »låter en hök
flyga». Nu har jakten med bössa och massuppfödandet af villebråd
kommit i stället. Jaktvårdaren fann gladan besvärlig och traktade efter
hennes undergång. Han lyckades alltför fullständigt däri och detta till
sin egen skada. Den härjande sjukdomen bland moriporna blef straffet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>