Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om roffåglar, som äro värda skydd. Af Einar Lönnberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är emellertid fara värdt, att äfven andra fågelarter i vårt land
skola drabbas af liknande öde som gladan. Tänka vi nu närmast på
de stora roffåglarna, så äro de ju utsatta för en mycket stark förföljelse
såväl från jägarnes som från fågel- och äggsamlarnes sida. De
ha äfven i hög grad aftagit i antal och deras häckningsområde inskränkes
med hvarje år, som går. Kungsörnen torde numera blott
förekomma i våra nordligaste landskap samt i fjällbygderna. Där eftersträfvas
dock dess ägg äfven på de otillgängligaste ställen, och rätt få
torde de kungsörnungar vara som i vårt land numera årligen uppfödas.
Under flyttningen råkar sedan en betydlig del af den till
numerären svaga stammen ut för olyckor och försåt, som hota såväl
med skjutvapen som med saxar och andra fångstmedel. Visserligen
har framställning gjorts i det nya förslaget till jaktstadga om, att örn
och falk ej längre skulle direkt brännmärkas såsom »skadliga djur»,
men denna passiva hjälp, som sålunda kommer kungsörnen till godo, om
förslaget går igenom, torde knappt vara till fyllest. Kungsörnen borde
åtnjuta direkt skydd på åtminstone en del häckplatser och detta kunde
lättast ske på kronan tillhörig mark. Visserligen åtgår det en del
harar för att underhålla en kungsörn, men harar är det ju ganska godt
om och de öka sig så bra, att kungsörnens konkurrens med jägaren
lätt af den senare kan fördragas med litet god vilja. Det är dock
en af de ståtligaste representanterna för vår fågelvärld, hvars tillvaro det
gäller.
Äfven hafsörnar börjar det bli ondt om i våra skärgårdar och vid våra
större insjöar. På många ställen där de förut regelbundet förekommor
söker man dem förgäfves. Än finnas de dock här och där, och de kunna
hållas vid makt, om blott deras häckplatser fredas. Det kan ju visserligen
kallas för en lyx att hålla sig med en hafsörnsfamilj inom sitt jaktområde,
men det är dock en lyx, som bör bereda en naturvän mera
glädje och njutning än mycket annat att se dessa härliga fåglar.
För fiskgjusen ser det ej fullt så mörkt ut som för örnarna.
Den är ännu rätt talrik i vissa sjöar. Men den gör ju ej heller så
stor skada. Det kvantum fisk, som den tager, spelar ju alls ingen
roll för hushållningen och hur vackert är det ej att se denna vidtfarne
kosmopolit, då han fiskar. Hur lifvar den ej landskapet med
sin flykt och huru dekorativt verkar ej fiskgjuseboet i toppen af ert
gammal uråldrig, ofta halfdöd kärntall på någon udde eller något skär.
Låt honom behålla denna tall i fred och han kommer åter till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
