Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meddelanden och notiser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ejderskytte hade mannen i fråga, enligt hvad som senare af trovärdiga
personer uppgifvits för undertecknad, ensam nedlagt icke mindre än
bortåt 300 ejdrar(!). Sista jaktdagen var det blott en enda ejderhane
som fällde för vettarna. Äfven den blef skjuten, och så kunde den
bålde »jägaren» resa hem med den om ädel tillfredställelse vittnande
förklaringen, att nu fanns det inte en fjäder kvar på det stället.
Hvem kan undra på, att invånarna på ön blefvo både bestörta
och sorgsna, då de fingo kännedom om resultatet af jakten. »Visst
betalade han bra», sade de, »men hade vi vetat, att han skulle göra
rent hus på en gång, skulle vi aldrig ha släppt hit honom.»
Detta i förbigående.
När det hejdlösa vårskyttet ändtligen upphört, skulle väl, tycker
man, ejdrarna få vara i fred ute på sina kobbar. Så är dock ingalunda
förhållandet. Knappt är man inne i maj månad, förrän den
förödande boplundringen eller »äggandet», som termen så oskyldigt
lyder, tar sin början.
Det finnes knappast en skärkarl, som, då han under maj månad
har något ärende ut på sjön, kan motstå frestelsen att gå i land på
sådana skär, hvilka äro kända som häckplatser för ejdern, och plocka
åt sig några kullar ådägg, hvilka vid hemkomsten användas till äggpannkaka.
Dunet bryr han sig däremot sällan om, då det, som man
kan förstå, fodras många ejderbon inom en ringa omkrets, för att
dunplockandet skall gifva lön för mödan.
Nu äro visserligen de flesta äggplockare fullt medvetna om det
lagstridiga och tanklösa i detta handlingssätt, hvilket uppenbarligen
till sist måste sluta med fullständig utrotning af ejdern som häckfågel
i våra skärgårdar. Men man försvarar sig som vanligt därmed, att
man går till väga på samma sätt som alla andra. Plockar man inte
själf äggen på sina holmar, så är grannen nästa dag framme och tar dem.
Äggplundringen, i hvilken människan blott har en enda konkurrent,
den snikna och roflystna kråkan, fortsattes, så länge en enda ejderhona
ligger på ägg. De flockvis kringstrykande »skröjorna» tilltaga
dag efter dag i antal, i det nya olyckssystrar sluta sig till dem, och
lyckas en och annan åd verkligen att få kläcka i fred, bruka motorbåtsjägare
och andra okynnesskyttar vanligen sörja för, att ungarna få
vandra i grytan, innan de bli flygfärdiga.
Sådan ter sig i korta drag den hårda kamp för tillvaron, vår
skärgårds präktigaste fågel måste utstå. För öfrigt är förföljelsen mot
andra sjöfåglar nästan lika intensiv. Svärtan t. e., som brukar anlända
till Roslagsskären först efter jakttidens slut, skjutes allmänt för vettar
i förbjuden tid och utsättes för lika flitig äggplundring som ejdern.
Väl är det ännu brukligt att här och där på skären sätta ut holkar åt
storskraken, men sådant sker endast i akt och mening att skatta vederbörande
på hans ägg. Några ungar får han sällan tillfälle att
>kläcka. Följden har också blifvit, att såväl svärtan som skraken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
