Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hallands Väderö af Sigurd Hallberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vårgrönska, väldiga snår af hvitblommande slån, rönnar och
storväxta rosenbuskar. Och där utanför det blå hafvet,
Väderö-sundet, mera djupblått än hafvet annorstädes vid Sveriges
kuster. På vänstra sidan hade man storskogen, urskogen,
där bokarna prunkade med sina lummiga löfkronor i gyllene
ljusgrönt och ekarna just stodo i gulbrun knoppsprickning,
många klädda i präktiga sammetskappor af mörkgrön mossa.
Trängde man ner i denna gamla skog, bländades ögat af de
strålande hvita och guldgula fält, som åt alla håll bredde sig
under skogskronorna. Det var hvitsippornas, harsyrans och
svalörtens tid. Ingen beskrifning kan ge en föreställning om
prakten af dessa blomstermattor under den vårklädda urskogens
hvalf. Det var, botaniskt uttryckt, icke arternas mångfald som
frapperade, utan fastmera den utomordentliga rikedomen på
individer af de förekommande arterna och framför allt
blommornas storlek. Mången botanist har sagt sig själf, att så
stora hvitsippor och knylbräckor har han ingenstädes sett som
på Hallands Väderö.
Mellan höga bokar och ekar kom man fram till öns lilla
insjö, Hälledammen, som ännu på södra och västra sidan är
omgifven af präktiga ekar, hvilka vårtiden växa ute i vattnet,
och som den tiden äfven hade en väldig mur af skogsjättar på
sin östra sida. Genom den höga skogen med dess snår af
slån och björnbärsbuskar kom man ner i öns två största
mossar, Ulagapsmossen och Kapellhamnsmossen, och i
synnerhet här gör vegetationen ett urskogsrikt, nästan sydländskt
intryck. De allmännast förekommande träden äro klibb-alen
och rönnen, som vårtiden höja sig öfver vattnet på sina höga,
ormbunks- och mossklädda piedestaler. Och i det stilla men
klara vattnet växer svärdsliljan i stora, ända till manshöga
grupper, liksom ordnade af trädgårdsmästarhand, lysande på
långt håll med sina stora, praktfulla buketter af gula blommor.
Under alarna frodas i myckenhet brakveden, som här bildar
riktiga bestånd, och mellan dem nypon- och hallonbuskar samt
de på Hallands Väderö nästan allestädsnärvarande
björnbärssnåren. På dessa skuggiga ställen förekommer den af rektor
L. NEUMAN 1880 funna Rubus scanicus, hvars bär äro
synnerligen välsmakande. I Kapellhamnsmossen breda sig dessutom
stora fält af kabbelöken, som bokstafligen lyser upp med sitt
massiva guld i skogsdunklet. Vände man sig – för tio år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
