Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. E. Nordenskiöld, en förgångsman för naturskyddssaken i norden af Gösta Grönberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
således ännu har ringa värde. Jemte bördig skogsjord och
ängsmark borde parken, för att icke göra bilden ensidig,
innehålla berg och sjöar och mo och myr. Dess område kan
derför tilltagas mångfaldigt större än det nu odlingsbara, d. v. s.
värdefulla jordområdet inom densamma.
I de flesta af södra och mellersta Europas hufvudstäder
offras stora summor på underhållande af djurgårdar eller
zoologiska trädgårdar, i hvilka djur från alla världens länder
hopas för att förevisas en skådelysten allmänhet, och man har
till och med varit betänkt på att inrätta dylika djurfängsel äfven
i de nordiska länderna. Vår stränga vinter gör det likväl
förenadt med mycket stora svårigheter att hos oss året om
underhålla djur, som fordra en mer eller mindre tropisk värme
och äfven i fängelset behöfva utrymme för att trifvas.
Att i norden offra betydliga penningsummor för att illa
efterapa utländska inrättningar, föga passande för vårt klimat
torde derför ej vara välbetänkt. Men deremot vore det
högeligen önskligt, att en ringa del af kostnaden för ett dylikt
företag anslogs till inrättande af riksparker af det slag jag här
ofvanföre antydt. Sker så, då skola inånga år ej förgå, innan
dessa parker blifva bland de mest berömda i Europa, och med
tacksamhet skall af våra efterkommande den dag minnas, då
parken grundlagts.»
Det är nu öfver 30 år sedan dessa om lika stor
framsynthet som fosterlandskärlek vittnande ord uttalades af en af
vårt lands störste vetenskapsmän. Nu har hans förslag blifvit
verklighet, men då förklingade hans maning ohörd. Tiden var
ej mogen kan man säga. Måhända är detta sant. Måhända är
det också svenskens förkärlek för allt utländskt, som orsakade,
att vi först efter prof. Conwentz’ föredrag här i Stockholm, och
sedan Tyskland börjat utföra ordnadt naturskydd, på allvar
började taga itu med saken. Huru som helst böra vi nu med
tacksamhet tänka tillbaka på förgångsmannen, som en gång
hade idéerna, men ej fick se dem förverkligade medan han lefde.
Gösta Grönberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
