Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skabbholmen, en af Sveriges vackraste löfängar af Henrik Hesselman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föra ett tynande, afdöende lif. Utan tvifvel har människan
genom att röja bort skogs- och buskvegetationen gynnat den
solälskande floran och kraftigt bidragit till den stora roll, som
den nu spelar i vårt lands vegetation, men hvar har den sin
ursprungliga, af naturen utstakade plats i ett land hvarest
slutpunkten i all vegetationsutveckling tycks vara skogen, som
är den solälskande florans svurna fiende? Därom kan man
nu endast göra sig en svag föreställning, då man åtminstone i
södra och mellersta Sverige icke kan finna en plats, där
människan icke omdanande och omskapande brutit fram. De öppna
ängspartierna i löfängen bildas till mycket stor del af just
sådana solälskande växter, som för sin trefnad fordra riklig
ljustillgång och som aftyna och dö bort i skuggan af träd
och buskar. Hur skulle det gå med dessa öppna ängspartier,
om löfängen öfverlämnades åt sig själf? Skulle träden så
småningom öfverallt inkräkta på ängen, fördrifva dess vegetation,
utrota de solälskande, färgrika örterna och omdana hela
ört-och gräsvegetationen till en skuggflora, som står i sitt egentliga
flor om varen, medan löfträden äro nakna? Eller skulle
ängsmarken visa sig mera motståndskraftig, i det att löfträden ej
skulle kunna gro i den täta, af månggreniga gräs och örter
hopspunna växtmattan? Säkert lösas sådana frågor endast
genom att öfverlämna en löfäng åt sig själf och därunder noga
följa dess utveckling. Skabbholmen vore ett synnerligen
lämpligt fält för ett sådant växtgeografiskt experiment. Dess
vegetation är utomordentligt rik och därtill noga undersökt. Skogens
inträngande på ängen innebär en kamp om ljus och näring.
Ljustillgången, dess inverkan på växternas näringsarbete och
organbildning voro de viktigaste frågorna för författarens
undersökningar somrarna 1899—1901. Till en del äro därför
de växtfysiologiska problem, som sammanhänga med ängens
och skogens kamp med hvarandra, redan på Skabbholmen
studerade. Naturligt skulle därför vara, att just till
Skabbholmen förlägga ett växtgeografiskt experiment, hvars utgång
skulle ha betydelse för uppfattningen i flera frågor angående
vårt lands vegetation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
