Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamla Uppsala Rikspark af Rutger Sernander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
vid den försämring af klimatet, som en del växtgeografer
antaga för början af vår järnålder. Det är en af nordens
fagraste växter, mosippan (Pulsatilla vernalis), hvars
blomsterprakt lyckligtvis faller så tidigt på våren, att den ännu kunnat
hålla sig kvar i enstaka exemplar, samt några synnerligen
prydliga lafvar: Cetraria cacullata, C. nivalis och Nephroma
arcticum.
Det finnes väl icke någon naturvän som ej känner, huru
innerligt denna vegetationstyp hör samman med Tunåsen och
hela det storvulna landskapet, liksom fjällheden med fjället.
Sådan var heden, d. v. s. i detta fall betesmarken, under
Rudbecks och Peringskjölds dagar, och efter allt att döma är den
också här urgammal.
Jag nämnde nyss att heden på Tunåsen varit sådan. Den
är det icke nu. För ett antal år sedan gjorde man en
omfattande trädplantering så godt som rundt om åssluttningarne
här och vid högarne. Man satte plantor af tall, lärkträd, björk,
gran, t. o. m. af berg- och weymouth-tall i långa täta led, och
nu ha dessa växt upp till en blandskog, som nog kan
tillfredsställa det förstliga tyskeriet, men som bringar oss Tunåsens
gamla vänner i förtviflan.
Ingen finnes väl, som vill försvara denna åtgärd ur
för-sÆö>zm§*s-synpunkt. Man behöfver endast från järnvägen eller
landsvägen i SO se hur bedröfligt åssidan vanställes af dessa
raka, parallella trädlinjer. I stället äro de märkliga
strandvallarne, som ge Tunåsen dess intressanta relief, i det närmaste
dolda, liksom graffälten söder om kungshögarne. På åskrönet
anar man, hur redan om några år utsikten, Uppsveriges mest
storslagna, skall vara stängd af jämntoppade, hårdt
sammanträngda trädspiror. Och den skogstyp, som då ernåtts, är ur
estetisk synpunkt en af de fulaste som existerar. Det är
tillräckligt att se på de alldeles lika sätt uppkomna och
sammansatta, ett par decennier äldre, ohyggligt risiga kulturskogar,
som ett stycke mot söder utmed stora landsvägen kläda
Galg-backen.
Man åberopar praktiska skäl för dessa planteringar. Om
vindskydd kan ju ej rimligen talas; det skydd, Uppsala
härutinnan behöfver, kommer att arrangeras genom ett helt annat
system. Återstå de ekonomiska synpunkterna. Det är rörande
att höra denna omsorg, af t genom skogsodling i stället för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
