Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamla Uppsala Rikspark af Rutger Sernander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
bete få en något större afkastning på några fattiga tunnland,
framhållas som ett verk af stor praktisk innebörd, i hvilket
inga opraktiska älskare af vår natur och historia äga rätt att
ingripa. Jag skulle önska, att dessa praktiska män i samma
proportion visade omsorg om de hundratusentals tunnland
af vårt land, som, hänsynslöst rofafverkade, formligen ropa
efter en bättre skogskultur, än hvad som nu kommer dem
till del.
En annan verklig fara ligger i den rad af grustag, som
upptagits på västra, sydvästra och södra sidorna. Blott ännu en
liten utvidgning af dessa, och ett fult hak gapar i Tunåsens
ädla båglinje. Det är att lägga märke till, att det grus man
erhåller från ytlagren är af synnerligen dålig beskaffenhet. — Och
så spränges det ena efter det andra af de väldiga flyttblocken,
som redan väckte Murchisons uppmärksamhet, sönder till
byggnadsändamål.
Hvad är att göra? Jo, jag yrkar på det bestämdaste, att
åtgärder vidtagas för att genast häjda all vidare grustäkt och
stensprängning på Tunåsen, och att alla dessa olyckliga ungträd
rothuggas, så att heden får tillfälle att åter lefva upp.
I det sista skedet af Tunåsens historia komma äfven
vetenskap och konst med sina anspråk. Uppsala-observatoriet har
här placerat det meridian-märke af sten och järn, öfver hvars
natur så mången vandrare undrat. Och så har här som
bekant i de yttersta af dessa dagar rest sig en modell i naturlig
storlek af Milles’ jättelika Sten Sture-monument.
Det är naturligtvis en nationell fråga af allra högsta vikt
detta, om Sten Sture skall trona på Tunåsens kam eller icke.
För min del har jag alltid varmt sympatiserat med tanken om
minnesstoden öfver den svenska bondehären och dess anförare,
som skulle stå där ensam och förnäm midt på den ödsliga
åsen, men synlig vida öfver den nedanliggande slätten. Och
ser man på de topografiska förhållandena såsom sådana, har
man svårt att tänka sig någon ståtligare plats för detta
jättemonument, sådant som Milles tänkt sig det. Modellen
motsade ej heller denna förmodan. Men jag måste bekänna, att
jag häpnade öfver hur oerhördt den i själfva verket dominerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
