Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Hedin och naturskyddssaken af Karl Starbäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man att denna civilisationens spetälska fräter bort en smula
mer natur och skönhet. Men alla dessa personer, som lefva
på den dragningskraft åsynen af dessa härliga trakter utöfva
på människorna, tänka icke på, att när de förstöra trakten,
förstöra de också dragningskraften. Många främlingar klaga
redan öfver att nejden är till den grad förfulad, att den ej längre
kan göra anspråk på naturskönhet; några tala redan om att ej
mer återvända dit. Dessa förskräckliga värdshusvärdar hålla
på att döda hönan, som värper guldägg. De skola icke lyckas
genast: det kan dröja 20 år, det kan dröja 50. Men deskola
lyckas. Trakten som de exploatera skall småningom bli
öfvergifven. Deras vidunderliga karavanseraj skola blifva tomma.
Man skall se dem falla i ruiner. Och detta blir en rättvis ehuru,
tyvärr, ofruktbar vedergällning. Ty dessa rysliga byggnader
äro icke ens goda nog till att bli vackra ruiner; de skola
vanhedra medelhafskusten med sina kolossala och smutsiga
gipshögar, liksom de vanhedrade den på den tid de ännu stodo
upprätt.»
Som vi finna, innehåller denna artikel en indignerad
protest mot det fördärfvande af landskapet som en ohejdad
framfart af obildadt byggnadsraseri och rå reklamtrafik kan
åstadkomma. Det är tyvärr alltför lätt att äfven i vårt land finna
trakter, på hvilka denna predikan om naturens spetälska ganska
väl kan tillämpas.
Det bref1) af Adolf Hedins hand som här meddelas är ett
för den mannen nog så karaktäristiskt dokument, och det kan
väl enbart från den synpunkten vara värdt ett offentliggörande.
Att det fått sin plats i Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift
är ju också helt naturligt. Vår årsskrifts andra del är ju den
bok eller en del af den bok, som han talar om, och som han
hoppas »skall lära historici att se världen med nya ögon».
Den maning som ligger i dessa ord må bidraga till spridandet
af den sanningen, att det svenska i vår historia och vår kultur
till sist bottnar i vår svenska natur!
*) Den därstädes omnämnda afhandlingen af Blanchard[?] med titeln »Des
étres disparus depuis les äges historiques» har jag icke kunnat finna trots letande
på såväl Kungliga Biblioteket som Vetenskapsakademien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
