Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gotska Sandöns nationalpark af Gösta Grönberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
marna kvar som sorgliga minnen af den forna skogen. (Jfr
fig. 2). De se verkligen bedröfliga ut dessa skelettartade rester,
till ytterlighet nötta och slipade af den yrande flygsanden.
Den mjukare, lösare veden nötes snart bort och endast den
hårdare kärnveden står kvar, med knotiga utbuktningar vid
kvistställena. Sandslipningen håller ständigt ytan ljus, inga
lafvar täcka dessa stammar, icke ens den diskreta gråa färg, som
gamla stugväggar och gärdesgårdar bruka antaga, förunnas
dessa torra stammar, utan verkar deras bjärta nakenhet nästan
hemsk i synnerhet vid stark belysning.
Ett annat slags dynbildningar, af betydligt mindre
dimensioner, träffa vi närmare stranden. Dessa stranddyner påminna
till sin form rätt mycket om snödrifvor, särskildt sådana som
uppkomma vid stark köld, då snön är torr och finkornig.
De äro mera tillfälliga bildningar, som i hög grad ändra form
alltefter de olika vindar, som äro rådande. Man kan därför
plötsligt finna en dylik sanddrifva uppvräkt på en plats, där
man minst skulle ha väntat den, under det en förut befintlig,
några tiotal meter från platsen belägen fått släppa till materialet
och utplånats. Endast där rik vegetation af strandråg, Elymus
arenarius, och m are halm, Psamma arenaria, uppträda på
dynerna, bli dessa mera konstanta bildningar, i det de nämnda
gräsen hejda sanden och orsaka, att den samlas kring dem.
(Fig. 4 och 5.) De högsta stranddynerna hafva just dessa
gräs att tacka för sin uppkomst, i det flygsanden hopas kring
de stora grästufvorna, som därvid tvingas allt mer och mer i
höjden, för att ej kväfvas, men samtidigt möjliggöra
sandanhopning allt högre upp. (Jfr fig. 6.)
En annan karaktärsväxt på flygsandsfälten är
sandstarren, Carex arenaria, med sina i sanden rätlinigt växande,
ofta flera meter långa rotstockar, från hvilka skott med blad
och blommor uppsticka med jämna mellanrum, som vore de
planterade i regelbundna rader.
Man har äfven med konst sökt binda stranddynernas
yr-sand och hindra den att ge ökad näring åt den stora dynen.
Man bygger för sådant ändamål gärdesgårdar, af hvilka sanden
hejdas. En dylik gärdesgård synes å fig. 4.
Mellan stranddynerna och den stora dynen ligger en
horisontell, med större och mindre klapperstenar beströdd
mark, den s. k. »borgen». Många bland de här liggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
