Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kungseken vid Knapfors. Ur Johan Johansson, Noraskogs arkiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Hemmanet Luned, å hvars område eken finnes, tillhör
numera landtbrukaren Karl Olsson. Genom slussanläggningen
och den däraf föranledda jordafsöndring från hemmanet står
eken numera å kanalbolagets grund i närheten af slussvaktarens
bostad. Det monument, som Fernow på sin tid trodde här
skulle uppresas, kom naturligtvis icke till stånd.
Slussbyggnaden och den industriella verksamhet, som nu råder vid
och omkring denna forna »ödemark», äro däremot lefvande
bevis därom, att ett forntidsminne äfven på andra sätt än genom
ett dödt monument kan hedras, och det är att förmoda och
hoppas det intet förbud >vid hårdaste ansvar» numera eller
hädanefter skall finnas behöfligt, att för all åverkan och allt
ohägn freda Karlskogabygdens främsta historiska minne.
Det lär nämligen knappast vara tvifvel underkastadt, att
hertig Karl, sedan konung Karl IX, t. o. m. mer än en gång
haft sin »hviloplats» under eken, under sina färder fram och
åter från Örebro och Lekeberga bruk till nuvarande Filipstads
bergslag. Äfven sonen, konung Gustaf II Adolf, torde ha
färdats samma väg. Åtminstone har han vistats vid Kroppa
kronobruk (nuvarande Storfors), och han underlät sannolikt
icke att taga kännedom om den sydligare bergslagsbygden.
Däremot är berättelsen om det mellan bröderna Johan och Karl
»under denna ek» 1568 afslutade förbundet — länsman Dahl
talar om en »fredstractat» — att afsätta konung Erik alltför
orimlig att äga någon grund. Redan den omständigheten, att
just den trakten, där eken finnes, då var en vildmark, talar
mot saken, och en senare tids historieskrifvare godkänna icke
den anförda berättelsen. Geijer säger visserligen, att en sägen
därom finnes, men han påvisar ock, att om den vore grundad,
mötet måste ha ägt rum redan 1567, under den korta tid
Johan hade vistats i Arboga och trakten däromkring. Fryxell
åter förlägger händelsen till Vadstena, och detta antagande har
åtminstone den fördelen att vara rimligt. *)
Att hertig Karl till minne af Karlskoganamnet under någon
af sina resor skurit sitt namn i eken är hvarken omöjligt eller
otroligt. Att något spår af en sådan namnteckning nu icke kan
återfinnas är så mycket mera naturligt, som länsman Dahl vid
1775 års undersökning icke heller kunde finna spår däraf.
x)Jfr Hist. tidskr. 1889, s. 212.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
