Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturskyddet i Danmark och Norge. Efter A. Mentz och N. Wille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
I Norge dröjde det jämförelsevis länge, innan man grep
sig an med naturskyddsfrågans ordnande. Initiativet togs af
styrelsen för Det Norske Geografiske Selskap, som våren 1909
tillsatte en kommitté för att utreda, hvad som kunde göras för
skyddande af landets naturminnen. Denna kommitté, som
bestod af sex ledamöter med expeditionschefen Th. Heyerdahl som
ordförande och professor N. Wille som vice ordförande, ingaf
i november samma år till arbetsdepartementet ett förslag till
t>Iov om naturfredning», hvilket sommaren 1910 antogs af
stortinget. Denna lag, som är dagtecknad den 25 juli 1910,
innehåller i hufvudsak följande:
»Konungen äger bestämma, att vissa naturförekomster eller
områden skola vara fridlysta, när så anses nödvändigt för att
skydda vilda växt- och djurarter samt geologiska eller
mineralogiska bildningar, hvilkas bevarande är af vetenskaplig eller
historisk betydelse.
De närmare bestämmelserna om hvilka handlingar, som
skola vara förbjudna inom skyddsområdet eller gent emot de
fridlysta föremålen, meddelas af konungen i och med hvarje
särskildt fridlysningsbeslut. Konungen eller den han därtill
bemyndigar afgör hvilka undantag från
fridlysningsbestämmelserna, som böra meddelas vissa institutioner eller personer i
och för vetenskapliga undersökningar och arbeten. — — —»
I olikhet mot hvad som stadgas i vår svenska
naturskyddslag, tillkommer det i Norge alltid staten att på lämpligt sätt
utmärka det skyddade området eller föremålet. Skulle det visa sig,
att en fridlysningsåtgärd på ett eller annat sätt förorsakar förlust
för vederbörande jordägare, har denne att fordra ersättning af
statsmedel, ja, han kan t. o. m. göra anspråk på att staten
inlöser den fridlysta egendomen, försåvidt denna genom
frid-lysningen i väsentlig grad förlorat i värde.
Beträffande hvem som har att väcka förslag om fridlysning
finnes intet stadgande i lagen. Straffpåföljden för kränkande
af fridlysning är böter till icke fixeradt belopp.
I sin ofvan omtalade skrift, »Om Naturens
Mindesmær-ker ...» har professor Wille mycket af intresse att säga om
hvad som borde göras och på sina håll redan gjorts för att åt
framtiden rädda delar af Norges ursprungliga natur.
Författaren gör början med vattenfallen, hvilka i Norge liksom hos
oss löpa en öfverhängande fara att exploateras för industriens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
