Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meddelanden och notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
växer sparsamt det vackra bullerblomstret (Trollius europœus),
hvilka båda böra skonas för utrotning.
I Röbergets (Multråbergets) sydsluttning ha under förra
året anträffats några stånd af det eljest i denna del af ådalen
ej funna kung Salomos sigill (Convallaria Polygonatum), som
lätteligen alldeles kunde utrotas därstädes.
Inom djurvärlden är icke mycket att nämna. Björnen,
som ännu för ett par år sedan oförmodadt anträffades i våra
skogar1), torde vara oåterkalleligt utrotad liksom tidigare
bäfvern och den vilda renen, hvilka lefvat i ådalen till blott
åtskilliga mansåldrar sedan.
Bland fåglarna förtjänar påpekas pilgrimsfalken, hvilken
har en fast häckplats i Röberget, möjligen också i
Hullsta-berget. Denne elegante flygkonstnär, som i hög grad pryder
och lifvar landskapet, där han slagit sig ner, bör skonas,
liksom också den på en och annan plats, t. ex. Brådomsmon vid
Strinne, häckande sällsynta bivråken. Den senare är alldeles
oskadlig för fågelvildtet, enär han lifnär sig nästan uteslutande
af getinglarver och smärre kräldjur, och den förre gör kanske
lika mycken nytta genom sin framgångsrika jakt på de
skadliga kråkorna som skada genom att då och då tillgripa en
and, en orre eller järpe.
Slutligen må också bland fåglar, som påkalla ett särskildt
skydd, nämnas rapphönsen, hvilka i våra trakter egentligen
äro invandrare och kämpa en ojämn kamp för sin tillvaro ej
allenast mot ett hårdt klimat, men än mera mot den
blodtörstiga, grymma katten. Huru förtroligt närma de sig ej
människan, där de skyddas och v,årdas. Det är en fröjd för
naturvännen att ha en kull af dessa kloka och behagfulla fåglar
på sin rågåker eller vid sin loge, och få af våra bevingade
vänner återgälda bättre den vänlighet, som visas dem, än
dessa.»
:) En ung björn (unge i l:a året) sköts då i Dals s:n i nov. 1907. Se
min redogörelse därför Sv. Jägarf:s Tidsk. årg. 1907 s. 350—51. Sedan dess har
björn ej iakttagits i denna trakt af Ångermanland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
