- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1911 /
156

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meddelanden och notiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156

nedlagda kapitalet genom att arrendera ut en del af jorden
och genom försäljning af en annan del till egna hem.
Därigenom att staten blir ägare till Krapperup kan detta för all
framtid bevara det natursköna Kullaberg från vandalisering
genom makadambrytning, stenkrossning m. m., heter det i det
framkastade förslaget.

"Kvinnan och naturskyddssaken". Under denna rubrik
har ett aktadt ombud för Svenska Naturskyddsföreningen,
doktor Emil Bäcklin i Göteborg, offentliggjort en uppsats i ett af
tidningen Iduns februarinummer. Efter att i korta drag ha
redogjort för naturskyddsfrågans innebörd, fortsätter förf.:

»Men kunna kvinnorna göra något för naturskyddet? Ha
äfven de något på sitt samvete i denna sak? Förvisso. Det
är en ödets ironi, att den ömhjärtade kvinnan genom sin
tanklöshet spelat en roll i historien om det nästan fullständiga
försvinnandet från jorden af kolibrierna, dessa förtjusande, i alla
färger med metallglans skimrande små varelser. Det var —
ett hattmode den gången, som för kvinnorna var viktigare att
följa än hjärtats och förståndets röster. Man må emellertid
hoppas, att bruket af uppstoppade fåglar i hattarne för alltid
hädanefter är försvunnet! Denna uppoffring är
naturskyddssaken väl värd.

Vi behöfva dock tyvärr ej gå så långt som till tropikernas
fåglar för att finna exempel på liknande utrotningskrig.
Dagligen och stundligen visa kvinnorna, säkerligen utan att
reflektera däröfver, den största vanvördnad mot naturen äfven i
vårt eget land. Man kan ej på annat sätt karakterisera bruket att
till rumsprydnader utan urskillning använda hvarjehanda växter.
Att i en trakt, där en växt är sällsynt eller kämpar en hård
kamp för sin tillvaro, använda densamma för nyss nämnda
ändamål är i hög grad klandervärdt. Och i afseende på en
hel del växter är det att antaga, att de snart få räknas till
denna kategori. Det har gått så långt, att flere af våra allra
vackraste blommor (såsom blåsippan och liljekonvaljen) på
somliga ställen börjat bli allt sällsyntare.

Och det ständiga, året om pågående stympandet af träd
och buskar — för att icke nämna de större skogssköflingarna
vid jul och midsommar — icke allenast förfula naturen, utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:34:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1911/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free