Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
var 7 à 8 fot hög och af betydlig groflek och täthet, som
hindrade hvarje försök att tränga sig fram utanför
gångstigarna. Vattnet i Tingstadsvassen var ganska grundt och
uppfylldt med torrare gräsmarker, under det att Lundbyvassen
bestod af mera sammanhängande vatten af upp till tre à fyra
fots djuplek, och äfven i Gullbergs och Hultmansholme-vassarna
var det godt om djupare vattensamlingar. Älfstränderna ända
upp till Kungälf voro på samma sätt kantade af vassar, hvilka
dock icke hade betydligare bredd men som dock i hög grad
bidrogo till att gifva ökadt utrymme och trefnad åt de massor
af vattenfåglar, som i dessa stora otillgängliga vasskogar
funno betingelser, som enligt deras fordringar på lifvet gjorde
detsamma till en fullständig idyll.
Här i dessa vassar föddes och lefde otaliga massor af alla
slags vattenfåglar. Olika slag af änder och dykänder,
bäckasiner, sumphöns, sothöns och andra vadare öfverflödade här
i detta naturvännens och jägarens eldorado, och generation
efter generation sedan tusentals år tillbaka hade det varit så
ända till fram i vår tid. Göteborgs museum bevarar också i
sina samlingar minnen från fågellifvet i vassarna, sådant det
var ännu in på 1880-talet.
Då företedde ännu vassarna en rikedom på djurlif, och i
synnerhet vårtiden var det förenadt med utomordentligt
intresse att ströfva därute, där det var något så när framkomligt.
Då under parningstiden var det lif öfver allt, och vassarnas
invånare lockade hvarandra med olika läten till kärlek och
strid.
På vattensamlingarna summo sothönsen under uppgifvande
af sina skärande locktoner, gräsänderna flögo i flockar mellan
kärrhålen, sumphönsen kilade som råttor mellan vassrötterna,
säfsångaren slog sin drill eller arbetade på sitt mellan
hopflätade vasstrån upphängda bo, tofsvipor singlade omkring
i luften, visande stundom sitt hvita bröst, stundom sin
butelj-gröna rygg, allt under upphäfvande af sitt kända skarpa
varningsrop »kii-vitt». Hägrar och storkar voro icke främmande
för detta fåglarnas paradis, och när natten föll på, då det var
någon timmes dämpning i dagern under årets ljusa tid, då
hördes rördrommens bölande läte ute i vassen, påminnande om
en tjurs råmande. Men högt öfver alla sväfvade
pilgrimsfalken, som byggde i Rambergets klyftor, hvilka stupade lodrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
