- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1912 /
47

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

47

lunda ovanligt att på Gotland träffa block af Gotlands kalksten,
mätande flere kub.-meter, medan block af samma bergart
t. ex. i norra Tyskland af sistnämnda orsak äro vida mindre.

De »främmande» block, som träffas på Gotland, äro af
många olika slag eller bergarter. Bland dem är en ej ringa
del af intet eller ringa vetenskapligt intresse, nämligen sådana
som icke kunna bestämmas till sin ursprungliga klyftort —
t. ex. flera slag af gneiser, dioriter och graniter — beroende
därpå, att de ingå som led i berggrunden inom flera skilda
områden af ofta betydande utsträckning. De kunna därför
icke tjäna som ledning vid bedömandet af de vägar, isen
passerat, innan den nådde ön; de äro m. a. o. inga ledbergarter
eller ledblock. Gifvetvis böra block af sådana bergarter dock
finnas representerade i geologiska samlingar. De hafva sitt
egentliga intresse förnämligast i de fall, då de uppträda såsom
ovanligt stora block, ty dessa äro värda att skyddas såsom
varande exempel på landisens transporterande förmåga.

Af ett helt annat och större intresse äro block af
ledbergarter. Af sådana gifves ett ej ringa antal på Gotiand. Några
af de viktigaste äro följande: från Dalarne härstammar ett
flertal porfyr-arter, bland hvilka den ofta blekt köttröda s. k.
Bredvadsporfyren är den allmännaste; Ångermanlands
kusttrakter hafva lämnat rapakivi-artade graniter och kvartsporfyr,
Bottenhafvets botten undersiluriska bergarter, allmännast s. k.
Östersjökalk; från Åland märkas rapakivi-graniter m. m. och från
hafsbottnen mellan Åland, Stockholms skärgård och Gotska
Sandön s. k. Östersjökvartsporfyrer m. fi. bergarter. Härtill sälla
sig talrika block af prekambriska sandstenar, diabaser o. s. v.
från Gäfletrakten m. fi. st., vidare t. ex. Upsalagranit.

Flertalet af de nämnda ledbergarterna uppträder emellertid
så allmänt och vanligtvis i block af sådan ringa storlek, att
det icke kan blifva tal om att särskildt skydda dem.
Detsamma är gifvetvis äfven fallet med de mycket sällsynta och
smärre stenar af ledblock, som endast den mera vakne
geologen eller naturvännen helt tillfälligtvis träffar, t, ex. block
af hornblendeglimmerskiffer från öfre Jämtland eller
kankrinit-syenit från öfre Dalarne.

Beträffande ledbergarterna gäller alltså detsamma som
om icke ledbergarter, nämligen att endast de större och största
blocken böra blifva föremål för naturskydd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:35:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1912/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free