Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Wester, helt bart och slätt — —. Åt wästra sidan woro
sidorna af Hoburgen helt concava, och på många ställen såg
man Grotter. På norra sidan om denna stora Hoburgen, jämte
wästra stranden, låg lik som en liten Hoburg med Grotter åt
wästra sidan. Ännu längre i norr låg ett annat dylikt litet
Berg, som på wästra sidan hade uti sig den största Grottan;
rummet såg ut, som en hwalfd Kammare, som sedermera gick
långt inåt norr, helt mörck; wi wågade oss intet gå långt in
för Ras skull. Denna Grotta kallades Hobergs-Gubbens
säng-cammar — —.» »Marmor-klippor så stora at 20 par Oxar
dem ej ur stället röra kunde, lågo uppkastade wid
Hafsstranden, jämte Hoburgens rot, på wästra sidan.»
Här bifogade fig. 10 visar, att Linné i detta, liksom i så
många andra fall, tagit föremålet »på kornet». Den öfre
»per-pendiculaira», fästningsmur-liknande kalotten utgöres af
Hoburgsmarmor, en rbdflammig kristallinisk kalksten, som lockat
förvärfsbegäret att göra det för naturvännen så ödesdigra
ingreppet på bergets motsatta (norra) sida. Vid de
sprängningsarbeten, som där verkställdes kring midten af 1890-talet,
vräktes dessutom kolossala massor affall utför sluttningen mot
väster (åt hafvet), och där blir det väl — anskrämmeligt att
skåda — liggande, till dess ön under ett kommande
geologiskt tidsskede åter sänker sig samt bränningarna taga det i
sin våta famn och omforma stenarna till strandklapper. Men
den tiden ligger säkerligen långt aflägsen!
Såsom synes af figur 10, å sluttningen nedanför öfversta
brantens midtparti, har dynamiten äfven här varit i farten;
men dess bättre har marmorn icke befunnits hålla måttet; i
annat fall hade måhända hela marmorkalotten fått stryka med
och Hoburgen legat där, »skallota» och förfulad för all framtid.
Men hvem vet, om icke snart nog dynamitskotten åter
genljuda i trakten och fullborda förstörelsen!
Jag menar alltså, att det är hög tid på att äfven Hoburgen
naturskyddas, och i detta fall synes det vara Statens
skyldighet att träda emellan, detta äfven därför, att Hoburgen är ett
för silurgeologen så intressant och lärorikt område, att det
är vår plikt att bestämdt fordra, att det får förblifva
beståndande. Hoburgen erbjuder nämligen ett sällsynt vackert
exempel —- och för öfrigt det enda på hela södra Gotland — på
en mäktig refkalkbildning (till vänster å fig. 10), som (åt höger)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
