Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
denna borde väl om något vara förtjänta af allt det skydd,
som svensk naturskyddslag kan bjuda. Kunde jag med dessa
rader bidraga till vild svensk nafverlönns skyddande på laglig
väg, då vore ändamålet med dem vunnet.
En andra skånsk växt, som i kanske ännu högre grad än
föregående påkallar ett skyndsamt ingripande från
myndigheternas sida för att ej blifva fördärfvad och utrotad, är
Equisetum maximum Lam. Denna framför allt genom sin
betydande storlek utmärkta fräkenart upptäcktes på svensk mark
för sannolikt första gången hösten 1899 af nuvarande
professorn vid Stockholms Handelshögskola Gunnar Andersson.
Den af honom på Hven funna växtlokalen är alltjämt den enda
med säkerhet kända svenska fyndorten för denna märkliga
växt. Gunnar Andersson publicerade sitt fynd i 1902 års
»Botaniska Notiser». Ur hans där lämnade skildring må
följande utdrag göras angående växtlokalen: »Går man från
Bäckvikens hamn utmed själfva stranden, ser man 100—200 m.
väster om hamnen några smärre raviner utskurna i den här
starkt kalkhaltiga moränen. De ha för sin tillkomst att tacka
högt upp i backen belägna källsprång. Skog saknas helt här.
Kring ett af de nämnda källsprången växer i varmt söderläge
ett särdeles rikt och frodigt bestånd af Equisetum maximum
Lam. Det är en kraftig, metershög solform.»
I fig. 3 återgifves en detaljbild af växtlokalen. Ur gräset
uppsticka här och där de karaktäristiska fertila fräkenstjälkarna.
Enligt en af mig vid besök å platsen d. 20. 5. 1911
upprättad ståndortsanteckning hade vegetationen här följande
sammansättning: rikliga—ymniga gräs: Festuca rubra syntes
vara det egentliga karaktärgräset; f. ö. förekommo tunnsådda
fläckar Juncus articulatus, tunnsådd Carex Goodenoughii och
enstaka Carex hirta, Cynosurus cristatus, Juncus spec, och Poa
trivialis: örter uppträdde strödda—rikliga: Ranunculus acris
tycktes af örterna vara den mest framträdande arten; f. ö.
ingingo strödda Equisetum maximum och E. palustre,
tunnsådd — strödd Lathyrus pratensis samt enstaka Crepis paludosa,
Epilobium palustre och parviflorum, Geum rivale, Lotus
corni-culatusy Trifolium repens, Tussilago farfara och Valeriana
dioica; bottenskiktet utgjordes af ymniga mossor.
Då lokalen för Equisetum maximum ligger ovanligt lätt
tillgänglig, betydligt lättare än exempelvis nafverlönnslokalen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
