- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1912 /
100

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

hjärtvapnet omgifvet med Carl Lagerbrings namn i en ring,
uthugget i sten. Därunder står inskriptionen:

Åt

Välgöraren
hvars Omtanka och Råd

Beredde

Ekeby Egares

Trifnad och lycka.

Så’ hafva vi nu i korta drag sökt skildra
Åholmsanlägg-ningen, sådan den tedde sig under sin glansperiod. Helt
naturligt skulle en anläggning sådan som denna under ett sekel,
trots all omvårdnad, i mycket förändra sig. Individuell smak
och nödvändigheten att ersätta utgångna träd och växter
skulle alltid bidraga till att de gamla formerna kommo att
försvinna och ersättas med nya. I hur mycket högre grad
skulle då ej dessa Åholmsanläggningar, som antagligen
ända sedan von Gerttens tid varit utsatta för den mest
upprörande vanvård, ha blifvit förändrade. Öfverallt har
förvildningen tagit en sådan öfverhand, att för den ytlige betraktaren
det knappt längre kan skönjas några spår af denna en gång
så utomordentligt väl vårdade anläggning. Vägar och
trädgårdsland äro igenvuxna och terrasser och stenkummel
nedrasade och öfvertäckta af ett frodigt växttäcke.

Hela Åholmen är ett af de kanske ypperligaste exempel på
den hastighet och kraft, hvarmed naturen återtager sina förlorade
marker.

Nu återstå egentligen endast stora allén, Linné-paviljongen,
samt minnesstenarna, som ännu i sitt förfall vittna om en
gången storhetstid. Men icke en gång dessa minnen hafva fått
vara i fred för en penningelysten och pietetslös eftervärld.
Smarta stadsbor sågo Linné-paviljongens förtjusande läge och
vädrade genast en fin affär. Den halft förfallna byggnaden
»rustades upp», d. v. s. man rappade och målade
nödtorft-ligen det yttre och tog bort den gamla inredningen med sina
handmålade tapeter, i hvars ställe oljefärgen i form af
smaklösa målningar fick släta öfver de inre bristerna, och så
hyrdes Reuterholmarnes lusthus ut som sommarnöje! Sic
tran-sit gloria mundi!

Men en sak har motstått människornas förstörelselusta, och
det är vegetationen, trots det afverkning gjorts på flera ställen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:35:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1912/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free