Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
och parken sedan långliga tider användts som betesmark,
hvarigenom särskildt återväxten hindrats på några ställen.
Vid en noggrannare undersökning af Åholmens nuvarande
vegetation märker man, att denna kan indelas i trenne facies.
I. Hagmarker, mellan Lillsundet och allén.
II. Löfängar, på Åholmens östra och södra sidor.
III. Den gamla trädgårdsanläggningen.
Hagmarkerna äro här egentligen löfängar, hvilka genom
stark betning och uthuggning blifvit öppna områden. Sålunda
träffas där ännu enstaka ekar och askar. Undervegetationen
utgöres af för dylika formationer karakteristiska växter, sådana
som smörblomman (Ranunculus acris), groblad (Plantago
major), hvitgröe (Poa annua), timotej och ängskafle.
Men den växt,o som framför alla andra sätter sin prägel på
detta område af Åholmen, är enen, hvilken i ett tiotal
ofantligt stora och tjocka exemplar drager all uppmärksamhet till sig.
I den forna trädgårdsanläggningen ha nu en mängd träd
från de omkringliggande löfängarna gjort sin invasion och stå
där blandade med de gamla fruktträden, hvilka äro så
förvildade, att de ej längre sätta ätbar frukt.
Markvegetationen, hvilken årligen slås och vissa tider af
året användes som bete, består hufvudsakligen af timotej,
ängskafle, midsommarblomster samt rödklöfver.
Allt detta har gjort att denna del af Åholmen fått en
karaktär icke olik en parkartad hagmark, där spridda fruktträd
uppträda.
Af de i Wahlbäcks förteckning upptagna egendomligare
växterna hafva ej så många lyckats öfverlefva denna långa tid
i lägervall, Men man återfinner dock några, hvilka man
ej hade skäl förmoda kunna förvildas, och hvilka växter
göra, att denna plats nu ur rent botanisk synpunkt är rätt
intressant.
Sålunda träffas alltjämt sykomorlönnar (Acer pseudo
pla-tanus), hvilka till på köpet lyckats sätta afkomma.
De gamla weymouthtallarna kvarlefva ännu och hafva
nått en brösthöjdsomkrets af mellan 200 och 230 cm. Dessa
hafva dock aldrig lyckats föryngra sig på denna ganska
nordliga plats.
Áf örter märkas särskildt, »Fragaria hortensis», Polygo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
