- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1912 /
116

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116

sak att bortskjuta de sista kaninerna och samtidigt befria ön
från räfvarna, som nu blott hotade öns fågelvärld. Men herr
Dickson tillät ingen att bortskjuta kaninerna, och de 18
återstående räfvarna fingo fortsätta sitt härjningsverk.

Först i januari i år vidtog han åtgärder för deras
utrotande, tillställde ett större jaktparti och lät därefter i
tidningarna förkunna, att nu voro både kaniner och räfvar utrotade
på ön. Verkligheten öfverensstämde emellertid äfven denna
gång icke med dikten. Sanningen är nämligen den, att på
denna i stort anordnade jakt fälldes af de bålda jägarna summa
— 1 räf. Hr Dickson hade tydligen både öfverskattat sin
och sina medjägares jaktskicklighet och underskattat min
förmåga att sätta handling bakom mina ord. Den förra belyses
bäst däraf, att efter nämnda jakt ytterligare 5 räfvar skjutits
på ön af skogvaktaren och en af hr Dickson på Hallands
Väderö utplanterad dansk jägare. Och mig föll det naturligtvis
icke in att efter så många vänliga och allvarliga
föreställningar i saken afstå från min lagliga jakträtt på eget
arrendeområde; som lockbete för räfvarna tjänade osökt en
ståltråds-inhägnad kycklinggård på min tomt, och här stupade under
förra sommaren inalles 7 räfvar för min bössa. Dessutom
begagnade jag mig äfven af min i jaktstadgan tryggade rätt att
från mina gränsmärken skjuta på de utom desamma
förbi-ströfvande rofdjuren.

Hvad slutligen den olagliga stenkrossningen på Hallands
Väderö angår, så torde det för alltid vara slut med den; en
stenkross på ön utgör med sin ångskorsten en alltför påtaglig
fara för skogen för att kyrkorådet, som ändtligen lät sig
förmås till att gå den lagliga vägen och hos kammarkollegium
söka tillstånd till stentäkt på ön, skulle kunna erhålla en sådan.

Houfs hallar.

På sydsidan af Laholmsbukten sträcka sig ut emot
Kattegatt de berömda Houfs hallar, bergssidorna af Hallandsås,
där den en gång stupat i hafvet, numera genom bränningarnas
förstörande inverkan förvittrade, röda klippväggar med en
strandremsa af erosionsgrus och enstaka nedrasade klippblock,
fristående höga klippor, naturliga obelisker, klipp-portar o. s. v.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:35:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1912/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free