Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och med i hufvudstadens närmaste grannskap, t. ex.
Hagaparken, ser man stundom ungsäljar, nedbrutna och
sönderflängda på det brutalaste sätt för de blommande kvistarnas
skull. Då man vet, att denna växt ej odlas, kan man fråga,
hur sådana varor kunna få torgföras, hvilkas åtkomst ofta sker
på uppenbart oärliga vägar. Det vore därför rätt och billigt,
att sälj i blom, som är en stor prydnad för vår vilda natur
under den blomsterfattigaste årstiden, blefve förbjuden som
handelsvara, såvida ej intyg om äganderätt företeddes, men
helst ovillkorligen förbjuden.
Linnéan är ännu ett exempel på hänsynslös och effektiv
utrotning. Mycket ymnig i våra nordliga landskaps obygder
och äfven i aflägsna landsändar af de södra landskapen, är
den en af de sparsammaste växterna, där den bäst kunde
behöfvas, nämligen i hufvudstadens och andra större samhällens
omedelbara närhet. Skälet därtill är att den under alla
årstider uppsökes i sina skogar af torghandlare; de långa,
nedliggande rankorna hopräfsas utan mycket besvär i stora buntar,
och då de salubjudas, gå de åt i massor just för det veka,
refviga, hängande växsättet och de vintergröna bladen.
Linnean är en af våra populäraste och mest intagande växter för
sina blommors skull, men nu bortslösas den till rumsprydnad
såsom »grönt», ehuru aldrig på rot, utan blott för att inom
ett par veckor bortkastas såsom utlefvad och onyttig. Till
det ändamålet kunde mycket väl annat grönt vara godt nog,
såsom en, ljung, kråkris, mjölonris. Linnéans öde delas
vanligen af lingonriset, som ju ej heller lämpligen bör massvis
uppryckas för att säljas till stadens nyckfulla och hårdhändta
befolkning, samt äfven af de refviga lummer-arterna
(Lycopodium), egendomliga prydnader för barrskogsmarken, men ej
särdeles vackra i boningsrum, och lika lätta att utrota som
linnéan.
Nu är det ju möjligt att från skärgårdar och fjälltrakter
införa linnéa till salutorgen i städerna, om den nu verkligen
skall där behöfvas. Men, lika fullt, det är och förblir en
upprörande natursköfling att i massor nedslakta en ömtålig,
långsamt växande, ej lättodlad art för ett flyktigt nöje, så
mycket mer, om detta beröfvar oss en så tjusande
naturföreteelse som linnéablomningen. Ty om allt får fortgå som det
nu gör, skall den inom kort vara en saga blott här i landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
