Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
partier äro här mycket allmänna, och man ser öfverallt sand-
hålor eller hela dynsluttningar ligga skinande hvita utan någon
som helst vegetation. Det är ju allmänt bekant, att flygsanden,
om den fritt får tumla omkring, kan göra oberäknelig skada på
de innanför liggande odlade fälten, och man har därför sen
länge tillbaka bemödat sig om att genom skogsplantering var-
aktigt binda sanden. Äfven Sandhammaren är numera till
en stor del skogbevuxen (särskildt de nordöstra partierna kring
fyren). De äldsta planteringarna äro c:a 50 år gamla och
bestå hufvudsakligen af fur och ek, men äfven andra trädslag,
såsom asp, björk och al betäcka nu stora områden. De här
växande ekarna äro dock så medtagna af vind och flygsand,
att de endast uppträda i låga och förkrympta buskage, närmast
öfverensstämmande med de jylländska s. k. »Egepurrerne».
De nyare trädplanteringarna består till stor del af bergfur
(Pinus montana), hvilken på grund af sin härdighet och sitt
växtsätt är synnerligen lämplig såsom förkultur å flygsands-
fält. Utom dessa planterade träd och buskar finnes emeller-
tid äfven en fullt ursprunglig vegetation af vedartade växter.
Särskildt i de fuktiga dalarna mellan dynerna kan man t. ex.
få se täta buskage af al eller af pors jämte en del vide-arter.
Under försommaren ger man också akt på de här synnerligen
höga och frodiga harrisbuskarna (Sarothamnus scoparius),
hvilkas guldgula och tätt sittande blommor lysa emot en på
långt håll. Det bör slutligen tilläggas, att vissa partier af de
grå dynerna äro bevuxna med en typisk hedvegetation, där
ljung, mjölon, klockljung och odonbuskar finnas i riklig mängd.
Sandhammaren representerar en typ af flygsandsfält, som
i Sverige ingalunda är allmän. Närmast öfverensstämmande
med detta område torde de längre norrut belägna östskånska
flygsandsfälten vara (t. ex. de, som förekomma i Magiehems,
Degeberga och Vidtsköfle socknar). Däremot äro de dynom-
råden, som upptaga Gotska Sandön, nordöstra delen af Fårön,
norra Öland o. s. v. af en helt annan typ. Äfven de vid
västkusten förekommande flygsandsfälten i Halland och nord-
västra Skåne äro delvis ganska olikartade. Icke heller de
stora klitter-områdena i västra Jylland och på de friesiska
öarna kunna med sina extrema och för oss främmande naturför-
hållanden jämföras med Sandhammaren. Däremot finnas om-
råden vid tyska Östersjökusten (t. ex. mellan Swinemünde och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
