Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
egenskap af öppen park däraf kan komma att lida», säger
1906 års utskott; och måhända får man beteckna såsom ett
utslag af samma syn på saken, då statsutskottet 1908 »velat
framhålla önskvärdheten däraf, att, till dess den nu väckta
frågan om dispositionen af Djurgården och Djurgårdskassan
blifvit afgjord, ytterligare tomter å Djurgården icke må till
enskilda upplåtas».
Det har icke saknats röster, som velat i Djurgårdens
egenskap af folkpark finna ett uteslutande Stockholmsintresse
— ett yttrande under debatten 1906 tyder härpå —, och jag
har därför här fäst i minnet utskottets framhäfvande af den
ofvan angifna uppfattningen, som synes mig vara den riktiga.
Det är ju visserligen sant, att tillgodoseendet af en stads
befolknings behof i första hand åligger denna stad själf. Men
om staten äger de områden, som erfordras för att fylla ett af
dessa behof, lärer det väl knappast vara riktigt att känna sig
befriad från alla hänsyn till stadens befolkning vid exploate-
randet af dessa områden. Djurgårdsparkerna äro nödvändiga
för tusentals människors trefnad och hälsa, och att dessa
tusentals människor i all synnerhet tillhöra den fattigare delen
af hufvudstadens befolkning, för hvilka det är för dyrbart att
uppsöka andra hälsokällor, gör det ej mindre angeläget för
riksdagen att tillse, att dessa parker bibehållas. Att kronan
i sina mellanhafvanden med Stockholms stad i utbyte kan ha
rätt att fordra ett mycket stort tillmötesgående, är en sak som
i detta sammanhang kan vara värd att framhållas.
Det är likväl från en helt annan synpunkt som jag för
min del anser Djurgårdsfrågan vara af en mycket stor foster-
ländsk betydelse. Det är då först att komma ihåg, att Stock-
holm icke blott är Stockholm utan äfven Sveriges hufvudstad,
och det kan för ingen svensk vara likgiltigt huru de ägodelar
handhafvas, som ge den staden dess prägel. Men framför
allt synes det vara vår oafvisliga plikt att vårda oss om det,
som ger Stockholm dess säregna svenska drag, och dit hörer
kanske mer än något annat Djurgårdsnejdernas ursprunglighet.
Ekbackarna, löfängarna och de mörka barrträdsbestånden, alla
representera de med flora och fauna äkta svensk natur. Det
är just den infattningen som skall finnas kring svenskarnas
hufvudstad.
Det kan naturligtvis icke falla mig in att klaga öfver, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
