Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland Vänersskären.
AF
RUDOLF SÖDERBERG.
När en naturskyddsvän upptäckt en bit okränkt natur,
riktar han, föreställer jag mig, sina blickar både framåt och
tillbaka. Han söker sammanhang i det förflutna och händelser
i det kommande.
Det kan vara lika lätt och lika svårt att gissa bådadera.
Vår enda sötvattensskärgård, Vänerns rikt och vackert
utbildade ökomplexer kring Värmlandsnäs och Kållandhalfön,
ha alltid legat bortom de stora nydaningarnas verksamhetssfär.
De ha inte mycket vetat om människans framfart och eröfringar
af naturen.
Lugn har lommen legat vid skären hela sommaren,
orädd har stormåsen flugit fram öfver sunden, och fiskgjusen och
hafsörnen spejat efter gädda och braxen i vassvikarna. Ingen
fara! Så har det alltid kommit bud med vinden.
Men en gång förnams ett främmande ljud, ett surrande,
klapprande läte och höga röster. Det kom en liten båt utan
segel eller rigg och stack med brusande fart ut ur segelleden
fram mellan öar och grund. Det var den första motorbåten.
Fåglarna lyssnade och togo skrämda till vingarna. Från
den stunden är det icke mera samma ro, samma ensamma
tystnad bland Vänersskären.
Dock, ännu fara de fram utan våda med ett och annat
strandhugg och kvarlämnade punschbuteljer och cigarrett-
stumpar. De främmande spåren af de främmande varelserna.
Allt gick emellertid fortare än man kunnat tro. Ingen
skulle gissat det ens för fem år sedan. Nu känner man kryp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
