Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
Men ut till grynnorna ha nu måsarna och tärnorna
flyttat, medan hafstruten redan kläckt fram sina duniga, grå-
daskiga ungar afsides och längst ut till sjös. Det är bara
rödbenan, som någon gång dristar sig att göra honom sällskap
på skäret.
Far man så inåt land och går upp på de stora öarna med
fastlandsnatur, stöter man på fiskgjusen och hafsörnen. Den
vackra ön Eken, fylld af lössprängda block och grottlika remnor
i berget, rymmer delvis ännu en sannskyldig vildmark af ek
och tall. En präktig gammal fura höjer sig öfver skogen
och bär högst i toppen en väldig kvistmassa, som hvilar
tungt på det öfversta grenfästet.
Detta är hafsörnens gamla borg. Människorna ha traktat
efter hans ägg och ungar och hans lif, så nu torde den
stå öde, utan att man rätt vet, hvar han själf sökt en
fristad. Ännu bor dock fiskgjusen kvar längre inåt. Men
det glesnar i skogen, torrspirorna falla, och på senare tid
har också han allt oftare måst se sig om efter en reslig
och trygg gammal krona.
Förf. foto.
ÖFVER ETT TÄHNSKÄH.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
