Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
de, som äro intresserade för bevarandet af det karakteristiska
i den svenska naturen, genom lagen om naturminnesmärkens
fredande fått några riktlinjer för sin verksamhet angifna.
Som exempel på hvad jag menar, vill jag taga något
af de gamla herresätena t. ex. Råbelöf i Skåne eller fig.
5, Forsmark i Uppland. Som anläggningens centrum fram-
träder en 1500- eller 1600-tals-byggnad. Husets närmaste
omgifningar äro terrasserade. Omkring terrasserna vidtager
en vidsträckt trädgård med gamla gångar och krokiga frukt-
träd. Trädgården går så småningom öfver i en park, där ej
sällan några för breddgraden sällsynta träd och örter växa.
Är gården t. ex. ett sekulariseradt kloster, är det kanske ej
så få bland dessa växter, som med munkarna införts i landet
redan under medeltiden.
Är ett sådant komplex ett natur- eller ett kulturminne?
Ur ändamålets synpunkt är en sådan fråga en strid om ord,
ty i hvarje fall är bibehållandet af en sådan enhet af verkligt
intresse för såväl åtskilliga naturvetenskapers historia som för
hela landets odlingshistoria. Genom lagen om naturminnes-
märkens fredande skulle också en därför intresserad ägare,
utan att undandraga sig den kärleksfulla vården däraf, kunna
förskaffa naturminnen inom området, t. ex. den gamla träd-
gården, det skydd för all framtid denna lag medgifver, men
centrum i det hela, den gamla byggnaden, omkring hvilken
det öfriga vuxit fram, kan ej beredas något liknande.
Med detta exempel hafva vi berört en af de mest om-
stridda punkterna i fråga om hur långt den tilltänkta kultur-
minneslagen bör sträcka sig. I öfverensstämmelse med hvad
som redan i större eller mindre omfattning genomförts i vissa
främmande länder hafva riksantikvarien Oscar Montelius och
Nordiska Museets styresman Bernhard Salin framhållit önsk-
värdheten af att i den svenska lagen intoges skyddsstadganden
för byggnadsminnen från senare århundraden. I denna deras
åsikt hafva jämväl flertalet yngre museimän i en petition till
regeringen instämt, men landets högsta fornminnesvårdande
myndighet, K. Vitterhets, Historie och Antikvitets Akademien,
anser, att sådana stadganden vore ett ingrepp i den häfdvunna
uppfattningen om äganderätten i landet. Hur hafva då rege-
ring och riksdag år 1909 kunnat till skyddande af natur-
minnesmärken skapa en lag, i hvilken en privatperson be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
