Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några tankar om naturskyddssaken
och sätten att föra den till seger i vårt land.
AF
EMIL BACKLIN.
I sin nyligen utgifna reseskildring »Bland svarta, gula
och röda», yttrar C. Ramberg på tal om den japanska folk-
karaktären följande ord:
»Japanen älskar naturen. Det skulle äfven för den
råaste individ te sig som ett stort brott att öfva skadegörelse
på blommor och träd, liksom det ej skulle falla någon in att
genom utkastadt skräp förstöra intrycket af ett vackert sceneri.
Belysande för denna pietetskänsla gentemot naturen är den
ofta berättade historien om soldaten, som vid Port Arthurs
stormning fick se en ensam blomma på den öde, af kulor
upprifna backsluttningen. Han kunde ej uthärda tanken på
att hon skulle trampas ned af de efterföljande kolonnerna.
Därför gjorde han halt midt i kulregnet, gräfde med sin
bajonett försiktigt upp henne med roten och gömde henne
vid sitt bröst. Där vattnades hon en stund senare af hans
blod och fick följa honom i grafven.»
Så långt den citerade författaren, hvars skildring af
japanernas kärlek till naturen ger anledning till eftertanke.
Det säges ju, att äfven vi svenskar äro ett naturälskande
folk. Men ha vi månne någonsin gjort oss fullt reda för
hvad en verklig kärlek till naturen innebär? Huru ter sig
t. ex. denna vår kärlek ställd i belysning af den, som japanerna
ådagalägga och som så ofta skildrats?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
