Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
att bereda vägen för ett bättre tillstånd i berörda hänseende.
Särskildt ger då undervisningen i naturlära en osökt anledning
att komma in i saken i fråga. De botaniska och geologiska
exkursionerna äro om något synnerligen lämpade härför. Den
som skrifver dessa rader erinrar sig från sin barndom en liten
episod, som visar att naturskyddstanken ej var alldeles främ-
mande för en och annan lärare redan på 1870-talet och till-
lika utgör ett exempel på, huru ungdomens uppmärksamhet
utan många ord kan fästas vid den sak det här gäller. Under
en botanisk utflykt hade en af deltagarna alldeles i onödan
ryckt upp en (för öfrigt rätt vanlig) växt med roten. Då lä-
raren märkte detta, tog han växten, och midt för näsan på
pojkarne planterade han den med omsorg tillbaka på dess plats.
Naturligtvis borde äfven det botaniska studiet kunna ske
med mycket mindre ödeläggelse af naturen, än hvad hittills ägt
rum, allra helst sedan man nu för tiden börjat lägga mera
vikt vid den biologiska, än den systematiska sidan af botaniken.
Mången gång kunde det vara alldeles nog, att växterna stu-
deras »in situ» eller att endast en blomma eller frukt beröf-
vades växten — detta för att pointera naturskyddstanken.
I samband med undervisningen i zoologi vore det lämp-
ligt, att lagen till småfåglarnas fredande bragtes till lärjung-
arnas allmänna kännedom.
Vidare kunde det vara i sin ordning, att naturskydds-
saken icke alldeles bortglömdes i läroböckerna.
Om densamma fanns icke ett ord i skolböckerna från
1860- och -70-talen på ett undantag när: gamle Dahm suckade
i sin geografi öfver vanvården af de svenska skogarna, som
vore så stor, »att man emotsåge den tid, då de ej längre
blefve tillräckliga att fylla landets behof». —
En annan väg för naturskydssakens framdrifvande bör
finnas i boyscoutrörelsen. I den »ed», som aflägges af den
amerikanska scouten, ingår äfven ett löfte att aldrig förstöra
en blomma eller ett träd. Äfven här i Sverige vore det ej
ur vägen, att naturskyddet särskildt lades »riddarpojkar» och
scouter på hjärtat.
Till sist skulle tidningspressen kunna göra naturskydds-
saken en ovärderlig tjänst genom att allmänt vid lämpliga till-
fällen — och sådana förekomma ju oupphörligt i det dagliga
lifvet — framhålla vikten af densamma. Med tacksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
