Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
med Svartån inom staden (i förening med anläggande af en
mindre gångväg utmed stranden) just invid det parti af ån,
där de i förra årsskriften omnämnda och afbildade, af staden
skyddade vildänderna hålla till.
För årsskriftens läsare kan det vara af intresse att erfara
att samtliga ledamöter i kommittén tillika äro medlemmar af
Svenska Naturskyddsföreningen.
Man har all anledning hoppas, att tillsättandet af denna
kommunala naturskyddskommitté, den första i sitt slag i
Sverige, skall blifva af den största betydelse icke blott för
den stad saken närmast angår utan, såsom efterföljansvärdt
exempel, äfven för andra större samhällen, och att den viktiga
fråga, som fått namn af naturskydd i staden sålunda skall
på allvar upptagas öfver hela vårt land. Denna fråga får
för öfrigt en utmärkt belysning i den utförligare motivering
till motionen, direktör Johansson i Västerås vid ett annat
tillfälle framlagt och som vi här med vederbörandes tillstånd
återgifva i extenso:
»Ett lands uppodling och bebyggande måste ovillkorligen mer eller
mindre inkräkta på dess natur. Hur hastig utvecklingen än må vara och
hur tätbyggda samhällena än bli, är man dock fullt ense därom att vissa
bestämda områden såväl i de centralaste delarna som i de närmaste omgif-
ningarna böra reserveras som öppna platser. Med städernas hastiga utveck-
ling under senare tid har också alltid följt ökadt intresse för parker och träd-
planteringar i allmänhet.
Mera sällan betänker man att den ursprungliga naturen, som under
människans herravälde gått förlorad, aldrig kan återställas, om än parkan-
läggningarna utfördes af världens allra skickligaste fackmän på området.
Af hvilket oskattbart värde för samhället vore det ej, om i våra parker
funnes kvar något af de ursprungliga naturföremålen — naturliga upphöj-
ningar med sina berg- och stenpartier, tusenåriga träd o. s. v. — Hvilken
tacksam uppgift att där med varsam hand upphjälpa och förbättra naturen
och hvilka dyrbara minnen från platsens första bebyggande.
Total förödelse af all natur har i stället kännetecknat den framåtgående
byggnadsverksamheten i våra städer. Gamla gårdar, ja, hela byggnadskvarter
ha nedrifvits och parker anlagts, ja, t. o. m. berg i miniatyr uppbyggts.
Dock hafva vi ingen som helst rätt att här uttala en förkastelsedom
öfver förfädrens verk. Hvad de förstörde af hembygdsnaturen var så för-
svinnande litet mot hvad de lämnade oss i arf. Vi härja under dagar och
veckor mer än som förr medhanns under årtionden, ja sekler.
Därför måste det för hvarje naturvän framstå fullt klart att, vilja vi
lämna något litet af hembygdsnaturen i arf åt kommande generationer, måste
vi klargöra för oss hvad som, utan att hindra pågående utveckling, kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
