Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Beträffande ört- och gräsfloran i skogen såväl som vid
stränderna vore helt visst åtskilligt att tillägga, om utrymmet
så tilläte. Låt det emellertid vara nog sagdt, att den icke
blott är särdeles artrik, utan äfven i sig innesluter flera
sällsyntheter. Hvad som i hög grad bidragit till att bevara
växtlighetens ursprunglighet och artrikedom är den
omständigheten att Västerskog, i motsats till de flesta andra mera kända
områden med liknande natur, under långliga tider varit
fullständigt fredad från betning af kreatur.
I oktober 1913 gjorde författarne på uppdrag af
Svenska Naturskyddsföreningens styrelse den undersökning
öfver Västerskogs natur, som ligger till grund för denna lilla
uppsats. Undersökningen kom i första hand att omfatta
strandvegetationen, vindskogen och idegransförekomsterna, hvarjämte
en del genom sin storlek och ålder märkliga träd besiktigades
och uppmättes.
Idegranarna, som träffas spridda öfver så godt som hela
Västerskog i ett eller annat tusental exemplar, utgöra den
kanske rikaste förekomsten af detta trädslag i Sverige
och därmed i hela Nordeuropa. Talrikast förekomma de
i det i områdets sydvästra del belägna Barrlindskärret,
ett namn hvars första sammansättningsled bildas af den i
folkspråket allmänna benämningen på idegran, »barrlind». De
större bland träden, som sällan öfverstiga en höjd af sex meter,
torde icke vara äldre än från midten af förra århundradet,
hvadan det vill synas som om idegranen först efter denna
tid börjat åtnjuta skydd på Särö.
Ekarna, som tack vare att marken icke betas, visa stark
föryngring, synas så godt som uteslutande tillhöra den
sydliga art, som benämnes vinterek (Quercus sessiliflora). Till
denna art hör jämväl seniorn bland träden på ön, den
ofvannämnda, »Tusenårseken». Trädets södra hälft är sedan långt
tillbaka helt och hållet försvunnen, så att af stammen endast
återstår ett tunt, halfcirkelformigt skäl, som emellertid ännu
uppbär en frisk, jämförelsevis omfångsrik krona. Stammens
diameter vid basen uppmättes till 390 cm., och den
halfcirkelformiga stamskållan höll vid brösthöjd 405 cm. Den
vördnadsbjudande trädjätten har sedan flera år varit omgifven
af ett taggtrådsstängsel, hvilket emellertid icke hindrat klå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
