Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
64
flesta fjällblommor äro luktlösa, eller ock är deras doft så svag,
att den endast med svårighet kan uppfattas. Äfven i detta
afseende möter man dock anmärkningsvärda afvikelser, t. ex.
den i och för sig rätt oansenliga Saussurea alpina, som har
en stark, heliotropliknande vällukt, och Cassiope tetragona, som
utsänder en om Berberis minnande, ofta kvalmig honungsdoft.
Emellertid är det icke starka färger och bedöfvande
vällukter, som man söker hos fjällblommorna, man beundrar
dem helt enkelt för deras anspråkslöshet och för deras små
fordringar på lifvet. Allt sedan Linnés dagar ha väl
fjällblommorna kunnat räkna sig till botanistens och naturvännens
skötebarn. Då jag här nedan återger några af deras mest
karaktäristiska representanter, så är det med den
förhoppningen, att bilderna, ehuru endast helt ofullständiga kopior
af verkligheten, ändock hos mången skola kunna väcka till
lif minnen från våra härliga ödeland långt uppe i norden.
Från Lappland till Dalarna ingå allmänt i fjällheden
tvenne ljungväxter, Azalea procumbens och Phyllodoce cœrulea.
Azalean (fig. 1) har sin hufvudsakliga förekomst ofvan
trädgränsen på stenbunden eller grusig och torr mark. Den
växer i spridda, täta och fasta tufvor, som äro tätt tryckta
till underlaget. Hvarje tufva utgöres ofta af blott ett enda
individ, hvars tjocka, förvedade och oregelbundet böjda stam
under det skymmande bladverket söker sig ned i någon springa
i klipphällen. Vissa år blommar azalean synnerligen rikt,
de mörkgröna mattorna bli då öfversållade af en mängd små
stjärnformade, blekröda blommor. Deras varighet är ej vidare
lång. Sedan kronorna afkastats, sträckas på förlängda
blomskaft de mörkt rödbruna fruktkapslarna i höjden. Blandade
med blommor finner man vanligen de vidöppna och urblekta
frukterna från tidigare år. — Då Azalea växer på gynnsammare
lokaler, antar den ett mera löst växtsätt och når en större höjd.
Phyllodoce cœrulea (fig. 2), lappljungen, är lika allmän
på fjällplatåerna som långt ned i björkskogen. Den bildar
stora, tämligen glesa tufvor, hvilka dock mera sällan
sammansluta sig till rena mattor; vanligen är den uppblandad med
Empetrum och andra ris. De mörkröda knopparna äro till
en början rakt uppåtriktade, men i den mån som blomskaften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
