Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Hedström och Munthe, redan ej mindre än sju förstörda genom
torrläggning och en åttonde delar inom kort deras öde. Om tre lokaler har
jag icke kunnat få säker upplysning, och endast en, Träskmyr i Lärbro
socken, beskrifven af R. Sernander i hans
»Den gotländska vegetationens
utvecklingshistoria», 1894, kan jag säkert ange
-wiL-Ww.^^^kv:,-som orörd. ^*j^..a..^
Mina bilder härstamma från den
af-tappade, till större delen torra, Västers
myr i Boge socken. Denna myr har
säkert en gång tillsammans med den
angränsande Vike myr utgjort en fullödig
representant för den gottländska myren.
Emellertid — djäfvulen for i folket där som
annorstädes, och myrarne tappades genom
en lång och dyrbar kanal. Slutet på
visan blef det icke ovanliga: Jorden var
sämre än man väntat, och företaget blef en
ren förlust. Nu ligga myrarne där till större
delen ouppodlade med ett skröpligt, lågt
agtäcke, en styggelse för gudar och
människor. En och annan sorgsen vipa ger s
en vemodig påminnelse om det fågellif, ;
som ännu kunde ha funnits, utan att
människorna därför hade varit fattigare, tvärt- !
om. !
Jag hade redan flera somrar bott i
trakten, utan att ägna den ledsamma
myren något lifligare intresse, då jag en
dag vid en vandring längs hafsstranden
fann en ganska märklig strandväxt,
nämligen just vår Orchis palustris. Det
kunde icke råda något tvifvel om
hvarifrån den kommit, ty kanalen från
myren mynnade strax intill. Jag visste
förut genom K. Johansson att växten funnits i Vike myr, där
Wahlenberg fann den 1799 som en för den svenska floran ny växt, men hade
på goda skäl trott den utgången. Detta fynd föranledde mig emellertid
att göra en noggrannare rekognosceringsfärd uppåt myrarne, och jag
fann verkligen hvad jag sökte efter en tre kilometers tröstlös vandring
öfver marker, där agen kämpade för lifvet i det knastertorra bleket
bland Sanguisorba och allehanda ogräs. I en liten inskjutande vik,
kantad af en smal löfängsrand, har här myren hållit sig något så när
oförändrad. Agen växer ännu öfver meterhög i täta ruggar, längre inåt
tvärt aflöst af ett bälte af Schoenus nigricans’ glesa mörka tufvor,
hvilka åter ännu längre in få lämna plats för mattan af Schoenus
ferrugineus. Denna senare öfvergår i sin ordning i ängens
gräsmatta. Här har nu äfven Orchis palustris räddat sig kvar i ett
Förf. foto.
ORCHIS PALUSTRIS.
Från Västers myr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
