Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
tror jag för min del icke, att man bör fästa alltför stor tilltro härtilL
En nu 60-årig man, son till en af Torpelunds forna ägare och uppfödd
på gården samt sedan utan afbrott bosatt i dess närhet, uppgifver på
tal om saken, att ’det stått i en gammal geografi*. Hvilken geografi
kan han ej uppgifva. Framlidne kontraktsprosten Aug. Rudberg, som
var varmt intresserad af naturskyddsarbetet och expert i många
afseenden, hänför i en af sina skrifter denna lind till de s. k. boträden.
Han skrifver: ’Vid Torpelund finnes ett s. k. bo-träd, en gammal och
ovanligt stor lind, som med sina grenar öfvertäcker nästan hela
gårdsplanen’.
Det ovanligt imponerande trädet har tyvärr tagit skada af röta —
nedre delen af stammen är ihålig — och det torde vara svårt om ej
omöjligt att göra något för trädets bevarande under en längre tid»
Som af fotografiet synes, är kronan dock mycket tät och löfrik samt
fullt frisk.
Trädets ungefärliga höjd är 18 à 20 m., stammens omfång vid
brösthöjd 4.5 8 m.»
Naturskyddskongressen i Bern.
En kommitté för mellanfolkligt naturskydd bildad.
I midten af sistlidna november månad hölls i Bern en mellanfolklig
naturskyddskongress, i hvilken som officiell representant för Sverige
deltog professor Einar Lönnberg. Kongressen hade tillkommit på
grund af ett af den framstående naturforskaren dr Paul Sarasin vid
åttonde internationella zoologkongressen i Graz 1910 väckt förslag.
(Se »Sveriges natur» 1911, sid. 159 och följ. samt 1912 sid. 140.)
Förarbetena för kongressen ha ledts af schweiziska förbundsrådet.
Som ordförande vid kongressen fungerade ministern för post och
järnvägar L. Forrer, hvars öppningstal hälsades med stora ovationer.
Han yttrade bl. a. föjande:
»Försvinnandet af en växt eller djurart väcker alltid hos den
tänkande människan en känsla af lifligt beklagande, ty förlusten är
oersättlig. Fauna och flora bilda hvar för sig ett sammanhängande
system, försvinnandet af en länk i den lefvande kedjan uppställer alltid
för forskaren ett hinder liksom raset af en bro öppnar ett svalg för
vandraren, som han ej kan öfverstiga. Det, hvarpå jag förnämligast
syftar», fortsatte han, »är naturligtvis släkten, som utmärka sig för
skönhet, väcka förvåning genom sina formers ovanlighet eller på ett
eller annat sätt äro nyttiga för människan. Jag tänker bl. a. på
paradisfågeln på Söderhafvets öar, våra sjöars och stränders häger,
Centralamerikas orkidéer och Alpernas Edelweis. Jag tänker också på
de afrikanska slätternas och skogarnas elefant och antilop och Alpernas
stengetter. Jag tänker på oceanens däggdjur och våra lundars älskliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
