Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Djurgårdsfrågans utredande. Sedan riksdagen i anledning af
lektor K. Starbäcks i förra årsskriften återgifvna motion angående
Djurgårdens bibehållande i största möjliga utsträckning som naturlig
park uttalat sig härför och yttranden afgifvits af riksmarskalks- och
Öfverintendentsämbetena, uppdrogs frågans utredande åt den 1912
tillsatta kommittén för statens byggnadsverksamhet inom Stockholm jämte
€n för ändamålet särskildt tillkallad sakkunnig. Härtill utsågs först
arkitekten Ferdinand Boberg, som emellertid afsade sig uppdraget,
hvarefter i hans ställe tillkallades professor Einar Lönnberg.
Åholmens förvaltning. Den genom notarien Sven Bergius
frikostiga mellankomst till staten öfverlämnade Åholmen med dess märkliga
Linnépark har nu ställts under vetenskapsakademiens förvaltning.
Akademien har bestämt, att parken med sina rika minnen skall, så vidt
möjligt är, med ledning af gamla kartor och växtförteckningar (se
»Sveriges natur» 1912 sid. 90: Åholmen af C. & P. E. Malmström)
förvaltas i sitt ursprungliga skick. Några på området befintliga gamla
paviljonger skola äfven iståndsättas.
Jättegrytorna i Kittelberget vid Linköping. De i Kittelberget
vid Linköping befintliga jättegrytorna räknas till de märkligare i vårt
land. Belägna på en bergknalle framför Sandbäcken, ha de emellertid
i många år tjänstgjort som afstjälpningsplats för de kringliggande
byggnadernas köksafskräden. De äro nästan till brädden fyllda med
bråte, och i den största kitteln växer en frodig pil. Själfva
mynningarna till grytorna äro dock så pass skönjbara, att man kan få en
klar föreställning om deras betydliga omfång.
Dessa jättegrytor befinna sig, som sagdt, f. n. i ett synnerligen
ovårdadt skick, och ingen bryr sig heller om att anse dem som
sevärdheter. En platstidning har med rätta framhållit, att staden,
som äger marken, borde låta upprensa och fridlysa de värdefulla
naturminnena.
Skanör—Falsterbo naturskyddsförening, som bildades våren
1913, öfvertog omedelbart jaktarrendet på städernas gemensamma
utmarker och stränder samt har ordnat så, att all jakt och skottlossning
är förbjuden på de västra delarna af dessa områden. Äfven jakten å
iien s. k. Ljungen är reglerad, så att där icke längre får fällas rådjur,
fasanhönor, falk, glada eller örn. Föreningen har dessutom gått i
författning om att utsträcka skyddet äfven till några angränsande områden.
Det är att hoppas, att föreningens verksamhet skall blifva till stor
nytta.lör det, särskildt under vår och höst, rika fågellifvet på Skanör —
Falsterbohalfön. Särskildt bör man glädja sig åt, att det nu omsider
satts en gräns för det förödande örnskytte, som sedan gammalt bedrifvits
på Ljungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
