Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
Thor Högdahl: Nya jaktboken, rådgifvare för jägare och
jaktvänner. Med förord af professor Einar Lönnberg och
doktor Gustaf Kolthoff. Stockholm 1913, A. V. Carlsons
Bokförlags-A.-B. Pris häftad 3 kr., inb. 3: 9 0.
Det är på goda grunder detta värdefulla arbete af Thor Högdahl
erhållit titeln Nya jaktboken. Det utgör nämligen något på sätt och
vis helt nytt i svensk litteratur och kan utan tvekan betecknas såsom
banbrytande i hvad det gäller att bibringa den jaktintresserade
allmänheten en humanare och mer naturskyddsvänlig uppfattning af jakten.
Erfarenheten lär oss visserligen, att de mest hängifna natur- och
djurvännerna ofta träffas bland våra jägare. Dock finnas, tyvärr, ibland
dem äfven två mindervärdiga kategorier. Den ena af dessa rekryteras
af den renodlade sportjägare-typen, hos hvilken intresset för naturen
helt och hållet saknas och den medfödda jaktlusten öfvergått till ett
ohejdadt begär att skjuta så mycket villebråd som möjligt endast för
att få pråla med långa skottlistor, den andra af de s. k.
okynnes-skyttarna, som döda hvad de komma öfver af rent mordbegär och
skadegörelselusta. Dessa slags jägare utgöra en stor fara för vårt lands
djurlif, och man kan därför icke vara författaren nog tacksam för att han
så kraftigt uttalat sin förkastelsedom öfver dem.
Af särskildt värde ur naturskyddssynpunkt äro kapitlen »Hvad
hvarje jägare bör komma ihåg», »Jaktvårdens enklaste grunder» samt
»Ett och annat om roffåglar», i hvilket sistnämnda hålles ett kraftigt
försvarstal för roffåglar i allmänhet och särskildt för de mera sällsynta
bland dem, såsom örnarna, gladan och ädelfalkarna. I detta yrkande
på skydd för sällsynta roffåglar torde numera äfven de ifrigaste
jaktvårdare kunna instämma. Hvad särskildt pilgrimsfalken beträffar har
undertecknad visserligen varit i tillfälle att iakttaga hvilken skada
denna fågel kan anställa på vissa villebrådsslag, men mina iakttagelser
gjordes för 35 — 40 år sedan, och jag har sedan varit i tillfälle att
konstatera huru otroligt hastigt pilgrimsfalken försvunnit från trakter,
där han förr var allmän.
I det förutnämnda kapitlet »Jaktvårdens enklaste grunder» påvisar
författaren bl. a., huru jaktvård och naturskydd samtidigt skulle kunna
befordras genom att litet här och där i landet afskilja smärre
skyddsområden, där det vilda skulle åtnjuta fullständig fred året om och
hvarifrån det sedan skulle kunna sprida sig till kringliggande trakter.
För öfrigt finnas naturskyddsvänliga uppmaningar och råd utströdda
öfver allt i texten, såväl i de utförliga afhandlingarna om gevärets
handterande, skjutning under jakt, olika jakthundsraser m. m. som i
beskrifningarna öfver jakt på skilda djurslag. Särskildt dessa sistnämnda vittna
icke blott om gedigna teoretiska kunskaper på jaktzoologiens område,
utan äfven om en genom erfarenhet förvärfvad ingående kännedom
om villebrådets uppträdande och vanor. Främst bland
jaktbeskrifnin-garna vill jag för min del sätta kapitlen om stöfvarejakt, den jaktform,
som af författaren själf anses som den mest »jägarmässiga», samt de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
