- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1915 /
8

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hemma ej bättre än vildmännen. Att ej tala om att visonten
för länge sedan är försvunnen i mellersta Europa, och snart
också elgen, bäfvern med flere, så äro i Schweiz, Tyskland,.
England o. s. v. många jagtbara vilda djurarter utrotade;
och förstörelsen fortgår allestädes, i synnerhet i de södra
landen, såsom uti Italien, hvarest folklynnet är så grymt,
att man där ser menniskor bära till torgs på näcken lefvande
höns knippvis som äro plockade samt likaledes lefvande
kulingar, som hänga i en jernkrok, trädd under hassenan;
och med utsökt grymhet roar sig derstädes folk af alla stånd
att medels alla slag af snaror, limspön, uf-bulvaner och
slagnät fånga alla slags småfåglar, lärkor, sångare, sparfvar,
mesar och tättingar, ja, svalor, hvilka annars bruka varå
skyddade af folkkänslans värnesköld, då en s. k. Rocoladore
kan på en enda skön oktoberdag fånga 1,500 foglar! (Fr. v.
Tschudi.) Också är det flerstädes i södern jagtsed, att gentile,
välrustade storskyttar fylla väskan med de minsta småfoglar;
så att desse manhaftige sparfjägare och meshjeltar verkligen
tyckas inträdt i sparfhökarnes och husmissarnes ärofulla skrå!:
Och det är dessa eländiga fogelsnappare och kristne vildar,,
som vid Medelhafvets stränder och uti Alplanden ligga i
förväg för hela Europa, utplundra flyttfogelskarorna och stora
jagten för hela vår verldsdel. Derför skall det finnas ställen
i Europa, hvarest naturen här och der är så tuktad, kväst
och »civiliserad», att der knappt synes till ett vildt jagtdjur eller
fogel, ja, stundom ej en gång en igelkott, en sparf eller en
geting: det förstås, att någonting så rått och bondaktigt som
ett träsk, en stor gråsten eller en skog der ej får finnas.
Således ha djuren ingen fred att hoppas inom menniskans
griphåll på hela jorden; det är blott de flygstarke
vatten-foglarne, som kunna i ro få häcka längst uppe i högsta
Norden, »Der — såsom Tegnér säger om »Flyttfoglarna» —
nedslår vår skara, der redes vår säng, Der lägga vi ägg
under kyliga polen, Der kläcka vi ut dem vid midnattssolen,
der Ej jägaren hinner vår fredliga dal» — eller säkrast kanske
vid de isiga stränderna af Petermanns öppna polar-haf.

Och vårt kära fädernesland, Sverige, som är skapadt
till att vara ett skogsland och Europas bästa djurpark och
som också för ej länge sedan var en jägarnes lustgård, är
snart ett jagtens fattighus Ty här är numera allt knappare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1915/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free