Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Karl XII:s ungdomsnöje, då björnarne, en gång »ej mindre än
fjorton inom ett par dygn med trägafflar, rännsnara och nät
togos lefvande eller dödades» (Fryxell) —■ eller då J. L. von
Greiff (f 1828) på ett år (omkring 1790) kunde fälla elfva
elgar, ja, tre på en dag; och rika voro också de byten af
storvildt, som H. Falk (f 1865) och hans ryktbare jagtvän
L. Lloyd på deras tid hemförde, ja, så rikliga att jagten på
»elg och björn i Falks fädernehem af gammalt fyllde
visthuset, så att ingen annan slägt behöfdes»; att ej tala om de
dryga lass af skogsfogel, snöripor m. m. som fordom
tillfördes vår marknad, i synnerhet från Norrland, samt den
mängd vildbråd som fordom vanns i de flesta af rikets öfriga
landskap. Också fanns kronhjorten ännu omkring 1812 i
Gottlands löflundar, näktergalen spelade der i hvarannan
socken och på de nu mest torrlagda myrarna sköto ett par
jägare (1848) på en dag mer än 100 beckasiner, under det
att harar skuttade ur hvar buske och rapphönsen under många
år voro så talrika, ja, visade sig ofta uti Visby: ej underligt
enär denna ö, som städse varit en allbesökt gästgifvargård
för flyttfogelskarorna i norra Europa, alltid saknat egentliga
rofdjur utom räfven, och således lätt kunde vara den rikaste
jagtpark. Ja, man låter ej heller det kalla Lappland, som
räcker vida upp om polcirkeln, få vara hvad det endast duger
till och borde få vara, nämligen en outtömlig
förrådskammare af skogsvaror, djur och dyrbara jagtbyten af många
slag; nej, vår indian, den fredlige Lappen på sina snödrifvor,
oroas på allt sätt i sin renskötsel genom ett onaturligt
nybyggarväsende, och skogen mordhugges och kan aldrig komma
åter; ty man vill med all makt, fast mot naturens tydliga
anvisning, att ett land, som är granne till polen, skall bli
ett åkerbruksland, men som blott sällan kan ge goda
sädesskördar, i stället för att det eljes, med sina ängar och för
öfrigt sina renar, fogel, sitt timmer och tjära, kunde vara ett
rikt land för en välbergad och lycklig befolkning. Så äro
Sveriges flåhackade gräsvallar, uttappade vattendrag och glesa
eländiga skogar nu allt tommare på djur, öde och tysta; borta
äro ock mest alla våra småfoglar, som fordom med sina sånger
lifvade mark och lundar, med ett ord all denna rikedomens fullhet
i naturen, som lyfte folkets sinne upp till Skaparen och var
jägarens-fröjd; slut är det mångenstädes med jagtens manliga idrott,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
