- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1915 /
15

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15

skapelsens kropp och skall säkert medföra obotliga skador.
Allt derför påstå vi att ingen dödlig, ingen potentat, ingen
mensklig makt under solen och än mindre någon enskild
sportsman,* voyageur eller fritrapper har rätt att för vinst
eller nöjes skull våldsamt oroa djurlifvet och måhända till
sista paret ödelägga någon sådan djurart, som ej rimligen
kan sägas stå menniskan i vägen. Hela jorden med hennes
skapade ting tillhör i detta nu och för framtiden icke någon
enskild dödlig utan Skaparen sjelf, och såsom lån åt folken
i hvart sitt land och hela menniskoslägtet såsom arf och
gemensam egendom. Så tänkt måste i denna
verldsangelägenhet sedlighetskänslan hos hela vårt slägte höja sig till
att omsider sätta en lag mellan menniskan och djuren.

Men, när vi beklagligen väl veta att jagten till det mesta
är förstörd i vårt land här uppe i Norden, hvilken eljes
kunde vara den rätta queden för fogellifvet i Europa, nämligen
om menskliga jagtseder iakttages i genomtågslanden vid
Medelhafvet som ligga oss i förväg, samt då man känner
djurens samt i synnerhet fiskarnes och foglarnes drift och
behof att alltjemt flytta mellan vidt skilda orter, måste man,
vid dessa djurens verldsborgerliga vanor, inse att alla ortliga
och enskilda bemödanden att i stort skydda djurverlden äro
fåfänga. Ja, då djuren så fritt vexla mellan verldens hörn,
utan att veta af jord-potentaternas med svärdet uppritade
riks-gränser eller folkens förnumstiga författningar, hjelper det
föga att stifta några svaga jagt- eller skytteföreningar i spridda
orter, icke ens att utfärda jagtlagar för hela riken och vissa
folk, ty allt sådant är alltför enskildt, ortligt, ■ smått och
tillfälligt. Nej, om verldsallmänheten fortfarande vill ha nyttan
och den upplyftande njutningen af skådespelet af djurens
mångfaldiga slägten, så måste, för att kunna skydda dem,
hos samma vidtomfattande stora allmänhet uppstå en stark
folkmening till deras värn, och för att kunna föra denna alla
folks mening till enhet, beslut och verksamhet för ändamålet,
djurens bevarande, duger icke enskildt rådslående och beskedligt
förmanande; ingalunda, därtill fordras mera plan och
sammanhang, myndighet och kraft. Men, liksom man för andra stora
allmänna angelägenheter i våra dagar sammankallat
verldsmöten, må en stor samfolklig jagt- och djurskydds-kongress
af högsinnade och högbildade män möta till rådslag, med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1915/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free