Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
(fackelros), Iris pseudacorus (gul svärdslilja), halfgräsen
Scirpus palustris (knappsäf), och Scirpus silvaticus
(skogssäf), ’Glyceria fluitans (mannagräs), Alisma plantago (vanlig
svalting).
Det egentliga strandområdet är äfven rikt på örtarter.
Sålunda växa på den nedra strandsläntan Aster tripolium
(strandkil), Plantago maritima (sutt), Glaux maritima
(strand-krypa), Cakile maritima (marviol), Scirpus lacustris (sjösäf),
Triglochin maritimum (hafssälting) m. fi. — På tångbandet
och öfra, strandsläntan finner man Lycopus europœus (andorn),
Atriplex-arter (målla), Chenopodium-avter (mall), Lathyrus
pratensis (ängsvial), Angelica litoralis (kvanne), Elymus
arenaria (strandråg), Triticum acutum (kvickhvete), en underart
till den på torra ställen växande Triticum repens. — På
ängsbacken ofvan stranden frodas rikt Armeria maritima
(gräsnejlika). För öfrigt finner man där den för ängsbackar
i allmänhet karakteristiska vegetationen.
För ett tiotal år sedan eller mera funnos på detta
skogsområde åtskilliga växter, som så småningom utrotats af
botaniserande skolynglingar, hvilka gärna sökt sig väg till
den gifvande platsen. Lyckligtvis är det icke alldeles så
lätt att tränga in i skogen och söka upp möjligen befintliga
rariteter, enär den dyiga marken samt taggiga buskar och
snärjväxter nog emellanåt hejda den ifrige växtplundraren.
Södra gränsen af Rya* skog utgöres af en gammal
fästningsvall med tillhörande, nu igenvuxen vallgraf,
anläggningar till Göteborgs försvar från midten af 1600-talet. De
träd- och buskpartier, som här utbreda sig, måste betraktas
som en af skogens vackraste taflor.
Äfven fågellifvet tyckes utveckla sig jämförelsevis rikt
på detta hittills tämligen fredade ställe. Flera arter at våra
vanliga sångfåglar låta där höra sin stämma, hackspettar
bygga sina bon i de gamla trädens stammar, och till och
med skogsdufvan har, enligt hvad en nära området boende
person uppgifvit, förra våren varit synlig därstädes och börjat
häcka men blifvit bortskrämd. På hösten är skogen ett
tillhåll för kråkor, som där ha sina nattvisten.
Den gård, till hvilken Rya skog hör, är, som förut
omnämnts, kronoegendom och sedan lång tid tillbaka
utarrenderad. Någon fara för att skogsområdet skall kalhuggas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
