Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Murgrönan i Sverige.
AF
TH. ÖRTENBLAD.
Vår tvifvelsutan vackraste vintergröna inhemska växt,
murgrönan, Hedera helix, är långt ifrån så allmänt
uppmärksammad, som den förtjänar vara. Botanister hafva dock
beundrat och till och med besjungit den redan för ett par
hundra år sedan. Sålunda läsa vi i Johan Linders »Flora
Wiksbergensis» (Stockholm 1716) följande strof:
»När jag tin Hedera fick see
Wid Korpeberget sig uthbreda,
Och up åth steen och träd sig leda,
Min’ ögon wille ther vid lee.
Jag sad: Wiksberg tu äst så fager,
Som Hunnebergs och Ombergs hagar.»
Genom landets rikedom — visserligen ej till antalet
arter, men till individens mängd — på vintergröna vedväxter
äro vi måhända bortskämda på grönska äfven i
vinterland-skåpet och känna mindre behof af att omhulda de i
landskapsbilden föga framträdande bladbärande växterna. De
döljas ock länge af vinterns snötäcke, och vi värdera dem
kanske mest såsom »grönt» inne i våra bostäder vintertiden.
På sådant sätt användas lingon- och mjölonris, pyrolor, vissa
ormbunkar m. fi. Murgrönan är ej omtyckt såsom
rumsprydnad; den anses båda olycka, dödsfall i familjen. Detta
torde i någon mån bidragit att skydda denna intressanta växt
från utplundring och undergång.
Hon hör dock numera såsom vildväxande till våra
sällsynta växter. I Neumans flora betecknas hon såsom rar
och angifves förekomma i södra Sverige. Enligt Hartmans
flora skulle hon ej finnas i Halland. Lindman meddelar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
