Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
i smått ses af de utforslade slaggmassorna. Rätt öfver
Vårsjön äro de utlagda till en af alar kantad väg, som förde
skogsprodukterna genaste vägen från sjöns norra sida och
afdelade den i dess östra långsträckta del och dess västra
hufvuddel, förbundna på en punkt, där slaggmuren är
genombruten och en groftimrad bro förmedlar samfärdseln. Likaså
går körvägen utmed sjöns södra sida på en enbart af slagg
uppbyggd, c:a V2 kilometer lång terrass. Att å dessa
stränder, där äfven alarnas rotverk tillkommer, kräftan har ett
paradis är lika säkert som att sjön myllrar af delikatessen
i fråga. — Slår man sig till ro i terrassbranten med ett
metspö i handen, — det nappar villigt här — ger man helt
ofrivilligt en del af uppmärksamheten åt den närmsta,
onekligen rätt singuliera omgifningen. Slaggstenarna äro
kak-liknande, ordnade hvarf på hvarf i den 1 à 2 m. höga
terrassen. De ha redan hunnit blifva mossbelupna men visa
eljest de mest fantastiska relieffer och skulpturer. Se där
ett koralldjurs rundlar, där en trilobits refflingar, där en
snäckas strutar o. s. v. Den som ej känner ursprunget,
skulle här i förstone måhända tro sig försatt till en
silur-grund med otaliga fossilier.
Det kan vara åtskilligt att tillägga af sevärdheter på
Björndammen så som jag gjorde dess bekantskap sommaren
1914. Bild 3 visar gårdsplanen med den s. k. Björnhyddan
till vänster och den gamla kontorsbyggnaden med sitt hvälfda
tak samt flerhundraåriga askar och lindar, hvilka senare
äro som jättebikupor af surr och söt lukt i början af
augusti.
De äro gårdens stolthet, ej minst sedan en del andra
gelikar måst fällas för att skaffa ljus till byggnaderna, där
förut fukten och ljusbristen voro kännbara. En ihålig stubbe
gaf vid räkning af årsringarna vid handen en ålder af
approximativt 250 år. I skogssluttningen ned mot
gårdsplanen står en meterbred askstubbe, som hvarje sommar
brukar smycka sig med en lika bred gyttring af stora,
kak-liknande svafveltickor, de största som man någonsin torde
kunna påträffa. Stubben med de på öfversidan vackert
orangeröda, undertill starkt svafvelgula tickorna var en
sevärdhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
