Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
spelande mot mörka allvarliga skogberg. Ingen arkitekt kan
bygga Stockholm så som jag ser det för mig en sådan dag.
»Mitt trollslott står i skogens bryn . . . .» Nej, på Söders berg
står det! — Söders berg, som byggmästare och
stadsplaneingenjörer i förening nu som bäst hålla på att slutgiltigt
fördärfva. — Dock, innan vi fått staden i sikte ha vi nog
hunnit nyktra till under gatloppet mellan snickerifabriksvillor,
falska Rhenborgar, omotiverade stenkajer och skönt bemålade
badhus, så att den slutliga desillusionen icke blir så stor.
Men lämnom detta ämne, endast ägnadt att till ingen
nytta förstöra vårt goda lynne, ty den inre skärgården är
nog ohjälpligt förlorad för naturvännen. Utåt måste man,
långt utåt, för att ostördt kunna njuta vår skärgårds
sammansatta skönhet, ut till hafsbandet helst, där själen såsom annars
aldrig förnyas vid hafvets mäktiga barm. Har du lust, så
följ mig dit ut en midsommardag, en sådan där dag, då hela
den grå staden ligger och blickar längtansfullt ut öfver
Strömmens små hoppande vågor, som lekfullt klucka under
Fiskarhamnens bråte. Låt oss i tankarne en stund segla därute
tillsammans — under en botanisk förevändning, ty tiden är
ond och världen.
Vi lämna då hastigt på tankens snabba farkost den
innersta skärgårdens värsta villabälte bakom oss och söka i
fortsättningen i görligaste mån tänka bort de badhus, kajer och
glaslådor, som fortfarande, fast glesare, kanta vår väg.
Stränderna förtona i ständigt skiftande taflor, en evig växling och
ett evigt enahanda, som ett tema med variationer. Om vi
nu skulle börja göra iakttagelser, kunna vi anmärka, att
löfskogen tyckes afta och barrskogen bli mera härskande,
förlänande landskapet en allvarligare prägel. Men när vi kommit
utom Vaxholm, finna vi förhållandet omkastadt, och sedan blir
löfskogen vår trognaste följeslage. Utkomna på Trälhafvet,
träffa vi valet mellan Sandhamnsleden och Furusundsleden till
den senares förmån, sticka således af öfver fjärden åt nordost
och fortsätta i samma riktning genom det öfver milslånga
sundet mellan Ljusterön och fastlandet. Innan vi hinna Yxlön
lämna vi emellertid Furusundsleden åt sitt öde och sticka
djärft af österut på obanad, d. v. s. oprickad, stråt. När vi
rundat Yxlöns sydspets och stafva på Blidö, böra vi passa
på att taga en öfverblick af naturen, bland annat af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
