- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1915 /
73

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

73

navigeringen i en del visserligen glesa och svårbegripliga
men dock användbara prickar, ditsatta af en
stockholmsgrosshandlare, som har fasaner och tyska harar på ön. När
vi komma närmare se vi Blidö röda granit åter ersatt af en grå
varietet, genomsatt af svarta diabasgångar, så att ön bitvis ser
ganska mörk ut i strandskvalet. Den heter ju också Svartlöga.
Svartlöga är bebodt af en femtio själar, Nord-, Söder-,
Öster- och Väster- män och -grenar, alla mer eller mindre
släkt. De bo i en hemtreflig, oskiftad by af röda stugor,
liggande i en veritabel park af lummiga träd, som på håll
mest af allt påminna om gotländska askar. Gå vi närmare,
finna vi emellertid att det är alar. En Södergren upplyser
oss om orsaken till deras märkvärdiga utseende. De klippas
nämligen om hösten till vinterfoder åt fåren. Men äfven efter
denna upplysning känna vi en obehaglig sugning i vårt
botaniska medvetande. Vi vilja trots allt icke godkänna dessa
träd som vanliga alar, veta icke hvarför. Med ens slår det
oss: vi äro vana att se alar endast i kärr och vid vasskanter.
Men här är intet kärr. Vi se oss omkring på stugorna.
De ligga så att vi absolut icke behöfva se några futuristiska
bilder af grågrönt mögel omkring dem. Vi skulle gärna
bosätta oss för en tid i hvilken som helst af dem. Där ha
vi alltså ägget! Sugningen i det botaniska samvetet försvinner
och lämnar rum för det glada medvetandet att vi gjort en
iakttagelse. Vi se oss med förnyadt välbehag omkring på
gräsmattan, som utbreder sig under alarna, grönare än
Humlegårdens grönaste och öfversållad med lysande gula ranunkler
och andra markens blomster. Jag vet inte hur jag skall
förklara det, men vid hafvet äro färgerna klarare och
starkare än annorstädes. Särskildt grönskan har en eljest osedd
saft och mustig klarhet. Nu gör väl också våren sitt till.
Det är nämligen vår ännu här ute, fastän almanackan visar
midsommar. Syrenerna äro nyss utsprungna och
ranunk-lerna på gräsmattan heta auricomus och ännu icke acris.
Vi fortsätta vår vandring ut i marken bakom byn, se alarna
blandas med rönn, björk och andra löfträd, men leta förgäfves
efter några barrträd. Orrar spela inne i grönskan, en häst
gnäggar. Hästen få vi syn på efter en stund men orrarne
hålla sig osynliga. Däremot se vi allt emellan den hvita
baken på någon tjock tysk hare, som makligt lufsar undan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1915/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free